C-PERSPEKTIV
Vem ska äga marken? Det är en fråga som är viktig för många på Storsudret. Det politiska livet pågår även under sommaren, och en lördag i augusti deltag jag tillsammans med tre andra politiker i ett samtal som Hoburgs hembygdsförening bjudit in till i frågan om jordägande, och en av de lagstiftningar som styr ägandet – jordförvärvslagen.
Den problembeskrivning som lyftes på det välbesökta mötet var att mer och mer mark ägs av personer som inte bor på Gotland, och som inte brukar den själva, utan arrenderar ut den. Orsaken är dels att mark övergår i arvsskiften, men även att de höga markpriserna på Storsudret gör det svårt för lokala jordbrukare att köpa marken.
Lagens syfte från början var att gynna boende och sysselsättning i glesbygder, men exempel på hur lagen tillämpas i dag visar på att det syftet inte uppfylls fullt ut.
För mig handlar det här i grunden om vilket samhälle vi vill ha. Jag tror att det är viktigt att vi har kvar kopplingen mellan brukande och boende. De som bor i en bygd ska även i fortsättningen i stor utsträckning äga och bruka marken och skogen som omger dem. Det är så vi får en levande landsbygd, och behåller bygdens rådighet över den mark man har i sin omgivning.
Problemet är dock större än jordförvärvslagen. Även gårdar som ses som stora ur gotländskt perspektiv har problem med lönsamheten. Lönsamheten och konkurrenskraften måste förbättras. Kostnaden för att driva jordbruk behöver sänkas och regelkrångel måste minskas. Lyckas vi inte med det kommer ingen lagstiftning i världen att kunna vända utvecklingen.
Förutom ägandefrågan lyftes andra viktiga frågor som påverkar möjligheten att bo och verka på Storsudret. Ett stort problem är att personer som vill etablera sig i bygden, ofta ungdomar inte har möjlighet att skaffa sig en bostad på grund av de höga fastighetspriserna. Kan Region Gotland göra något med den mark man äger? Går det att sälja eller upplåta tomter till året-runt-boende till en rimlig kostnad? Vem kan bygga ungdomslägenheter på Storsudret?
Diskussionerna runt detta behöver fortsätta, och vi behöver hitta vägar för att Storsudret, och även andra delar av Gotland som har en liknande problematik även i framtiden kan vara levande bygder året om.
Det vi också behöver ha med oss är de värden som deltidsboende och turism skapar för Gotland. De här frågorna behöver kunna diskuteras utan att skapa konflikter med de fastlandsboende som, ofta på ett utmärkt sätt, förvaltar och äger fastigheter på Gotland.