Krönika

Var och en skall få klä sig i enlighet med sin andliga övertygelse beslutade centerstämman 2004 och bortsåg från att den andliga klädseln av kvinnor är viktigare för fäder och bröder i många slags kulturer, än den kanske är för kvinnorna.

2019 beslutar nu centerstämman att utreda slöjförbud i grundskolan. Men det liberala frihetsbegreppet blir ett bekymmer. Efter 15 år vet man fortfarande inte hur man skall gå till väga med vissa plagg. Förtryck eller andlighet? Grundläggande kunskap om klädselns betydelse fattas fortfarande.

Slöja, dok, heltäckande klädsel är en kulturell identitet. Vad centern med sin frihetsiver bortser från är att kvinnors sexualitet och barnafödande kontrolleras genom klädedräkten snarare än andligheten. Att omvänt göra skolan till en fristad och förbjuda symboler som kvinnor i en hierarkisk manskultur tvingas ikläda sig, vore förmodligen till en lättnad för många flickor. 

Flickor har sällan makt över sina egna liv. Makt att välja bort slöjan har en invandrande flicka ännu mindre än en svensk tjej har makt att påverka lön eller anställningsvillkor.

Längre bort är inte tvånget på klädsel för oss kvinnor i Sverige än att vi minns sjal i kyrkan och långa kjolar, all lockelse måste skylas, ett tvång instiftat i luthersk anda. Långbyxor, Gud förbjude, tills andra världskriget krävde kvinnor i lantbruket och kvinnan i sin tur krävde blåbyxor. 

Tvånget i nutid för kvinnor sker i form av bröst och läppförstoring, en omvandling av kvinnokroppen, ett fortlöpande sätt att skyla sitt jag. Sexuella komponenter för att vinna mannens begär. Vad annars?

Vi människor är i själva verket mycket lika, men lever kan man säga i olika tidsfaser. 

De muslimska kvinnorna i Sydafrika påminde mig om min ungdoms frikyrkorörelse. Där fanns regler för frisyr, klädsel och knipa med benen. Syndig blev man om man bröt mot de etablerade reglerna och fick betala igen i himmelen. Unga kvinnor som uttalar sig om slöjan som frivillighet borde fråga sig vad de känner till om klädedräktens historia och hur den är knuten till makt och ett sexualiserat samhälle.

Vi tillskriver invandrande kulturer egenskaper som vi inte tror oss själva ha. I själva verket har andra kvinnors kulturidentitet och klädedräkt en stark anknytning till en problematik i vår egen identitet. 

I grunden handlar kvinnors klädedräkt inte om motsatspar som modern-uråldrig, sekulär-andlig, svensk-invandrare utan om makt. Makt över kvinnor. Kvinnor som blir bärare av en kulturidentitet, skapade av män. Svenska kvinnor bär inte dok, men många bär på ängslan och anpasslighet i stället.