En arg Brittis Benzler (V) tog till storsläggan i GA i går, på grund av hur frågan om soliditets- och direktavkastningskrav hanterats i Gotlandshems styrelse.
– Så här fattar man inte seriösa beslut.
Det ligger det ju något i, om man pratar om formerna för beslutet. Heta och bekräftat kontroversiella frågor brukar ju inte utan förvarning dyka upp som beslutsfrågor under den sista punkten på föredragningslistans agenda: övriga frågor. Men om man vill vara exakt i sina formuleringar så hade jag personligen valt att säga:
– Så här fattar man inte beslut seriöst.
För när det gäller själva innehållet i besluten, så tycker jag att Gotlandshems beslut var bra mycket seriösare än regionfullmäktiges.
Gotlandshem är ett stort bostadsföretag som äger, vårdar och hyr ut över 4 600 hyreslägenheter och 400 lokaler på Gotland. Det är mycket, även i jämförelse med Regionens storlek. Kalmar kommun har nästan 70 000 invånare i kommunen och drygt 40 000 i tätorten. Men kommunala Kalmarhem har bara cirka 100 lägenheter fler än Gotlandshem. Min gamla hemkommun Solna har över 80 000 invånare och kommunens bostadsstiftelse Signalisten i Solna förvaltar cirka 4 000 lägenheter och 200 lokaler.
Att sköta ett sådant stort företag kräver ansvarstagande. Då är det allvarligt när en tillfällig politisk majoritet (rödgrönrosa+SD) i ägarens högsta beslutande organ kravlöst lallar till förslaget om ägardirektiv och tar bort kraven på direktavkastning och soliditet. Detta under förevändningen att ett företag utan dessa stabilitetskrav skulle ha lättare att ta på sig kostnaderna och riskerna med att bygga nytt. Ett oroväckande sätt att resonera. I längden är det naturligtvis bolag med en stabil ekonomi som kan få mer gjort under trygga former.
Det förekommer faktiskt att kommunala bostadsbolag, även i kommuner med högt efterfrågetryck, hamnar på obestånd efter oskicklig styrning. Detta skedde exempelvis i S-styrda Haninge i början på 90-talet, där det kommunala bostadsbolaget höll på att gå i kvav, bland annat på grund av dyra renoveringar. Det kunde ha sänkt hela kommunen, eftersom den gått i borgen för 2,8 miljarder kronor av bostadsbolagets skulder. Det blev till slut staten som fick gripa in och rädda situationen.
Därför anser jag att själva innehållet i beslutet var mer seriöst i Gotlandshems styrelse än i ägarens fullmäktige. Och en ansvarsfull styrelse är naturligtvis inte förhindrad att agera just ansvarsfullt och ställa hårdare och mer precisa krav än ägaren stipulerat. De bär ju ändå ett tungt ansvar för bolaget. Det återstår att se om bolagsstämman anammar styrelsens förslag.