Vett och etikett och ren dumhet

Förr skrev man själv i hur mycket man ville dricksa, nu föreslår kortautomaterna själva olika belopp.

Förr skrev man själv i hur mycket man ville dricksa, nu föreslår kortautomaterna själva olika belopp.

Foto: Staffan Claesson/TT

Seder och traditioner2024-04-27 14:25
Detta är en ledarkrönika. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det här med dricks är en halv vetenskap. Hur ska vi egentligen bete oss för att göra rätt och ge rätt?

Vetten och etiketten säger att det ska dricksas fem till tio procent på krognotan. Några lagar eller förordningar finns inte, även om det i vissa länder läggs på dricks direkt på notan. Och då måste man också vara observant. Det kallas serviceavgift, är upp till tolv procent. Den avgiften tillfaller inte den som serverar, utan går till ägaren. Då ska ytterligare fem procent läggas på det totala beloppet.

Ett nytt fenomen har dykt upp den senaste tiden. Det är en terminal där en dricks föreslås i förväg. Innan du godkänner belopp på notan kan/ska du trycka om du vill betala 5, 10, 15 procent, ett annat belopp eller inget alls, innan du godkänner. Egentligen har jag inget problem med det, eftersom jag brukar lämna dricks.

Men, det blir störande vid en bardisk. Om du beställer en öl får du också frågan om du vill ge dricks. Men där någonstans går min gräns. Varför ge dricks sittande vid en bardisk en meter från den som serverar? 

Jag gör det aldrig. Det här lika självklart som att inte ge den person som skär upp skinkan i speceriaffären, och som lägger ner mer tid på det, än bartendern som häller upp ölen från en kran, eller en flaska. Då känns det som kund nästan plågsamt att få frågan om du vill ge dricks. 

Däremot tycker jag att det är viktigt att följa seden dit man kommer. Inför resor tar jag alltid reda på hur mycket dricks som bör ges till städerskan, läggas på krognotan och ge till taxichauffören.

Vi lägger oftast två till tre euro på kudden till städerskan varje morgon. Och vi tippar oftast tio procent på krognotan och ger det också till taxichauffören. 

Och så har vi USA. Dricksen förlovade hemland. Var där ganska ofta under en period. En, och ibland två gånger om året. Och där har jag lärt mig den hårda vägen vad det gäller dricks. 

Har blivit utskälld av den otrevligaste taxichaufför jag åkt med från flygplatsen Kennedy Airport in till Manhattan i New York. Han satt och pratade för sig själv ganska aggressivt den dryga timme resan tog. 

Vi bestämde oss för att inte ge honom en enda extra cent. Då exploderade han när vi skulle kliva ur bilen. Så det var bara att pynta upp 15 procent på vad det kostade. Annars vet jag inte hur det hade slutat.

Att gå på restaurang i dricksens USA är en upplevelse. Vi var ett gäng som besökte en kamrat i Florida för några år sedan. Vi var fem som tillbringade en kväll på en restaurang modell bättre. 

Ett sånt där ställe där bilnyckeln lämnades till en person som sedan parkerade den och körde fram den när middagen var avklarad. Kamraten bodde där, och var förstås bättre bevandrad än vi andra hur det skulle dricksas. 

Ger man 10 procent är det oförskämt, och då är man missnöjd, 15 procent funkar, 20 procent, som vi gav, är normalt. Då kan det bli ganska mycket pengar på en nota modell större.