LIBERAL ASPEKT
Den 12 september släppte arbetsgivarorganisationen Almega en rapport om de svenska arbetskraftskostnaderna och arbetsgivaravgifterna. Särskilt med hänsyn till hur de påverkar svensk konkurrenskraft.
Tjänstesektorn står för omkring halva Sveriges BNP, två av tre jobb har de senaste fem åren skapats där. I dag arbetar hälften av den svenska arbetskraften i den privata tjänstesektorn.
Tjänster har kommit att bli en viktig del av svensk ekonomi, på liknande sätt som tillverkningsindustrin en gång blev och fortfarande är. Vikten av att de berörda branscherna ges förutsättningar för att konkurrera och växa, även internationellt, går därför inte att understryka nog.
När man ser till de svenska tjänsteföretagens förmåga att konkurrera internationellt gäller det att förstå hur företagen inom de berörda branscherna ser ut. Något som de flesta har gemensamt är personalintensiteten. Kan företagen anställa kompetenta personer till en rimlig kostnad, blir det i sin tur en konkurrensfördel gentemot företag i andra länder.
Enligt rapporten verkar så inte vara fallet i Sverige. Istället är det dyrt för svenska tjänsteföretag att anställa och behålla arbetskraft. Något som alltså för med sig risken att svenska företag får svårare att mäta sig mot andra jämförbara företag i Europa.
I kronor och ören är de svenska arbetskraftskostnaderna 12,8 euro högre per timme än EU:s genomsnitt – detta samtidigt som de svenska lönerna bara är 6 euro högre än genomsnittet. Det är exempelvis 20 procent dyrare att anställa någon i Sverige än i Finland, och 42 procent dyrare att anställa någon i Sverige än EU:s genomsnitt.
Hur kommer då det sig?
Svaret stavas arbetsgivaravgifter. Arbetskraftskostnaderna består nämligen till hälften av arbetsgivaravgifter. I Sverige hittas de sjätte högsta arbetsgivaravgifterna i Europa på 31,42 procent av lönen – genomsnittet i Europa är 20 procent.
Samtidigt, ska sägas, finansierar arbetsgivaravgifterna mycket gott. De ligger till grund för offentliga förmåner som många svenskar uppskattar. Arbetsgivaravgiften går till ålderspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift och föräldraförsäkringsavgift för att nämna några delar.
Men 11,62 procentenheter av arbetsgivaravgiften går samtidigt till det som kallas allmän löneavgift, som helt enkelt är en ytterligare skatt på arbete.
Där finns det goda skäl att sänka skattesatsen. Det skulle göra det mer lönsamt att arbeta och jämna ut skillnaderna som i dag finns mellan de som äger kapital, och de som enbart lönearbetar utan större kapitalägande.
Därutöver finns en fråga om transparens som är intressant. Som löntagare “ser” man inte den inbetalade arbetsgivaravgiften då arbetsgivaren sköter det åt en, något som då riskerar att inleda människor i en villfarelse om att de inte betalar så mycket skatt för sitt arbete som de i själva verket gör.