C-DEBATT
Just nu pågår det en politisk strid om skogen. Det som är så förbryllande är att så få tycks på allvar ifrågasätta den smygande åsiktsförskjutning som särskilt ett mindre politiskt parti i samröre med delar av miljörörelsen så tydligt försöker att åstadkomma.
Man försöker måla upp en bild av att det är fult, felaktigt och farligt att bruka den svenska skogen och att använda skogsråvaran som cellulosa och träråvara i våra gemensamma samhällssystem. Och att dess restprodukter så som grenar och toppar som går till biobränslen för fjärrvärme och industri är av ondo och bör upphöra. Att det skulle vara ohållbart, utgöra ett stort hot mot klimatet och att det hotar biologisk mångfald. Detta trots att EU, Sveriges Riksdag, Naturvårdsverket och svensk skogsforskning tydligt hävdar något annat. Hur kan det få utveckla sig så?
Ingenting kan göra mig mer upprörd, särskilt då det är så tydligt att de som driver denna fråga absolut inte vill ha några motargument. Men det kommer de att få, för den här frågan är oerhört viktig för Centerpartiet och för mig som folkvald och landsbygdsbo.
Det var faktiskt just den här frågan om skogens framtid som gjorde att jag valde att ta politisk värvning. Detta då frågan om skogen är en helt avgörande fråga för landsbygdens långsiktiga framtid. I grunden handlar frågan om vikten av att värna äganderätten och de små och medelstora markägarnas rättigheter att äga och bruka sin skog. Bara här på Gotland utgör faktiskt dessa markägare mer än 5 procent av hela öns befolkning. Och i hela Sverige rör det sig om fler än 330 000 enskilda markägare. Visste du det?
Som mark/växtagronom är jag är helt övertygad om att hur skogspolitiken utformas kommer att bli ett avgörande vägskäl. Om det blir med fler händer och med många olika metoder och med ett visst mått av inbyggd frivillighet som ger förnyad framtidstro. Eller om det blir med ännu fler stora statliga reservat och med ständigt ökade ofinansierade inskränkningar som inte passas in i den lokala situationen, med dramatiskt minskad mänsklig närvaro i skogen som följd.
Arbetet med att säkra den biologiska mångfalden i skogen måste ske i samarbete med landsbygdens övriga behov och verksamheter. Utan ett aktivt lokalt näringsliv och skogsproduktion blir inte någon långsiktig förvaltning av den biologiska mångfalden möjlig. För staten kommer nämligen inte ha råd eller innovationskraft nog att lösa det ensamt.
Så vägvalet för svensk skogspolitik kommer att avgöra svensk landsbygds långsiktiga framtid och ödet för alla dem som valt att bosätta sig och verka här. Vi behöver fler markägare, brukandemetoder och aktiva händer i skogen, inte färre. Landsbygden och dess natur och skogar kommer annars att växa igen och tystna.
Levande landsbygd eller tyst skog och natur. Vad väljer du? För mig är valet enkelt.