Regeringens politik kring artskyddsfrågan i skogen brådskar

Skogsbruk2024-09-18 07:03
Detta är en ledarkrönika. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det råder ett växande problem för enskilda skogsägare att de får sina avverkningsanmälningar till Skogsstyrelsen överklagade av miljörörelsen och enskilda personer. Det senaste året har den fridlysta men vanligt förekommande orkidén knärot kommit att stå i centrum för en växande mängd överklagningar runt om i Sverige. En fågelförening i Oskarshamn har nu också börjat överklaga avverkningsanmälningar på Gotland. Hur kan detta ens få tillåtas?

När det gäller frågan om hur tillsynshanteringen av avverkningstillstånd ska hanteras har regeringen därför under 2024 tillsatt ett regeringsuppdrag som ska ge ett delbetänkande kring just denna fråga redan till jul.

I övrigt syftar regeringsuppdraget till att utveckla en framtida ändamålsenlig skogspolitik med fokus på hur Sverige främjar ett långsiktigt hållbart konkurrenskraftigt skogsbruk. Samt en ökad skoglig tillväxt och en långsiktigt ökad tillgång till hållbar skoglig biomassa för att fullt ut kunna bidra till klimatomställningen samt jobb och tillväxt i hela landet. Väl så.

Problemet är bara att den sittande regeringen inte varit öppen kring hur de så infekterade artskyddsfrågorna i skogen ska hanteras. Regeringen behöver gå till roten med det onda. Det vill säga att i grunden lösa den växande konflikten om att artskyddade arter kan komma att på allvar hämma svensk skogsproduktion. Annars riskerar regeringens nya skogspolitik att bli verkningslös.  

Artskyddsfrågan är något som den sittande regeringen måste ta på stort allvar. Det kan annars gå så långt att enskilda markägare tvingas ofrivilligt att börja gallra och avverka sin skog. Då förloras det fokus på att bevara av artrikedom som ofta sker idag. Äganderättens grundläggande rättighet att långsiktigt få besluta över sin egen skog, får inte kringgås av miljörörelsens krav kring enskilda arter.

Svensk skogsproduktion utgör en mycket viktig ekonomisk grund för Sveriges BNP. Det kan inte ensidigt lösas med höjda ersättningar för förlorad rätt till sin mark som betalas av staten, då dessa pengar i grunden inte finns.  Skogsproduktionen är också en viktig motor för landsbygdens framtid. Men även för Sveriges gröna omställning och dess växande behov av gröna material till byggindustrin och andra produkter som kan ersätta fossila material som måste fasas ut på grund av klimatförändringarna. 

Detta förutsätter givetvis att skogens långsiktiga tillväxt också måste balanseras mot dess totala avverkning. Och att miljömålet om Levande skog också arbetas vidare med. Men enskilda markägare ska inte behöva förlora rätten till att bruka sin skog på grund av enskilda arter drivet av miljörörelsen. Det behöver den sittande regeringen skyndsamt hantera.