REPLIK
Rubriken på texten på Gotlänningens ledarsida i måndags av Karin Källström var: ”Lärarbristen är ett hot mot kunskapssamhället”.
Åsikterna i den här ledaren ger uttryck för ett betydligt större hot mot kunskapssamhället än vad lärarbristen gör. Karin Källström skriver att det är ett problem att de så kallade snabbspåren in i läraryrket är ”långrandiga och kringgärdade av krav på akademiska förkunskaper”.
Det som hon kallar de långrandiga snabbspåren är bland annat KPU, kompletterande pedagogisk utbildning, där den som redan har en högskoleutbildning kan läsa in en lärarbehörighet på 1,5 år.
Vad Källström egentligen, i förtäckta ordalag, säger är ju att det inte är så märkvärdigt att bli lärare, att det inte ska behövas någon längre utbildning för att ställa sig i katedern och undervisa.
Det är en antiintellektuell syn på läraryrket och ett nedsättande synsätt på skola och oss lärare.
Källström skriver vidare att ”utformningen av lärarlegitimationen och skolans organisation omöjliggör för människor att kombinera lärartjänsten med en parallell karriär utanför skolan”. Varför ska man behöva kombinera läraryrket med en parallell karriär?
Är att jobba i skolan inte fint nog? Vi tror förvisso att Källström är något på spåret här. När våra ungdomar kommer och säger att de vill bli lärare så signalerar vi vuxna att det inte duger, att vi hade förväntat oss något bättre av dem.
Här har vi svenskar ett gemensamt ansvar att visa att läraryrket är ett godtagbart och viktigt yrkesval. Källström tar inte det ansvaret. Centerpartiet famlar efter en ny skolpolitik men de kunde egentligen ta bort ordet ny för de har aldrig haft någon skolpolitik.
Om den rådande synen inom Centerpartiet blir att lärarutbildningarna är långrandiga och onödiga, ja, då blir man ju mörkrädd.
FOTNOT: Karin Källström är fristående ledarskribent och företräder inte Centerpartiet (reds.anm.)