LIBERAL DEBATT
Filip Reinhag går den 25 september till storms mot att fattiga föräldrar kan välja skola åt sina barn. Det står förstås inte så i klartext, men hans politiska dröm leder dit. Att vilja avskaffa det fria skolvalet betyder just detta – det ska bara vara de rikaste som ska kunna välja skola åt sina barn.
Det svenska systemet är – helt korrekt – nära unikt. Få stater garanterar att alla föräldrar ges möjlighet att välja den skola de tycker är bäst för just sitt barn. I större delen av den övriga världen är det bara de som har råd att betala privatskolornas avgifter som kan välja. Av okänd anledning drömmer sig Reinhag tillbaka till den tid när den stenhårda ekonomiska segregationen gjorde att det var så även i Sverige.
"Skolan ska drivas av kunskapsintresse" skriver Reinhag, men klagar samtidigt att "tillsyn och uppföljning kostar årligen mycket stora belopp". Detta blir faktiskt obegripligt. De som menar allvar med att skolan ska ta sitt kompensatoriska ansvar, att alla barn ska ges de bästa förutsättningarna oavsett bakgrund, borde tycka att det är bra att även skolorna får hjälp att hålla kvalitet. "Tillsyn och uppföljning" har varit lagkrav sedan folkskolestadgan 1842, vill Socialdemokraterna verkligen skrota detta?
Om nu skolan ska drivas av kunskapsintresse, så borde det väl också hörts från ledande gotländska socialdemokrater när den gotländska skolorganisationen diskuterades förra hösten. Men icke – man pratade om byggnader och skolgårdar istället.
Men det blir förstås problem när (även fattiga) föräldrar väljer "fel" skola till sina barn. När en av de populära skolorna i Visby just byggt ut, så vill förstås många ha sina barn där. Förvaltningen blir negativt överraskad när den nyaste skolan i stan attraherar föräldrarna. Friskolan sägs stjäla elever, när dess stabila ledarskap får föräldrarna att rösta med fötterna. Detta är ett "Not invented here’"-problem.
Ett annat problem med S-retoriken om enhetsskola, där en modell ska passa alla, är att skolsystemet inte på ett rimligt sätt kompenserar skolorna för deras arbetsinsats. Barn (precis som vuxna) är individer med olika förutsättningar. Helt klart är att skolor med barn till föräldrar som har både höga ambitioner, och god förmåga att stötta studierna, har ett enklare uppdrag än de där det motsatta gäller. Men "enhetstänket" gör att alla får stort sett samma skolpeng.
Detta bör förstås ändras, och det är inget konstigt. Någon kanske minns att Bolognaprocessen tvingade flera svenska lärosäten att bevisa att de verkligen tillförde begåvade elever något.
Det finns enstaka S-politiker som talar om undervisningens kvalitet, skolministern gör sitt bästa i det hörnet. Men med en hel kongress full av plakatpolitik för skolan är Socialdemokraterna helt enkelt inte trovärdiga i den frågan. Inte ens på Gotland.