REPLIK/DEBATT
I ledaren "Resultaten är det viktiga – inte huvudmannen" medger Malin Lernfelt, Liberala Nyhetsbyrån,i GT 23.6 att även liberaler numer stämmer in i kritiken mot skolans valsystem och exkluderande preferenser, samtidigt som hon pekar på skolans kompensatoriska uppdrag.
Enhetsskolan i Sverige – införd 1972 – innebar en allmän och likvärdig rätt till grundskolan. Friskolornas idé var att kunna pröva alternativ pedagogik för gemensam utveckling. Friskolereformen 1992, som genomfördes i anslutning till kommunaliseringen, inbegrep statlig skolpeng till elever i friskolan och mindre statlig reglering av den obligatoriska skolans utveckling.
Det fanns då en stor efterfrågan på alternativa skolformer på grund av "den kommunala skolans misslyckanden" skriver Lernfelt. Det är naivt och historielöst. Den kommunala skolan infördes 1991. Grundskolan hade fungerat utmärkt under 1970- och 80-talen, och att det då inte var möjligt att byta skola när behov förelåg är en fördom.
Från 1990-talet banade marknadstänkande och vinstintressen väg för friskoleexpansionen. Det fria skolvalet förstärkte dessutom bostadssegregationens effekter, vilket ökade skillnaderna mellan olika skolor och gav upphov till allt mer olika förutsättningar för eleverna. Kommunaliseringen och friskolereformen tog ifrån barnen deras likvärdiga förutsättningar och bidrog till växande segregation i samhället.
Liberalerna har över tid spelat roll för utvecklingen. L:s tro på individens fria val som det högsta goda inbegriper varken solidaritet eller engagemang. Men vår demokrati grundar sig på konsten att sammansluta sig och inte på individuell frihet. Det är i och genom gemenskaper vi utvecklas som individer och som samhälle.
Det förstod inte gemene man när vi lät liberal skolpolitik bli en olycklig parentes i svensk skolutveckling. Det är förödande att barn med olika bakgrunder inte får lära sig att bygga gemenskaper med varandra. Det är djupt olyckligt att det individuella valet har fått lov att stänga ute, har fått lov att förhindra möten, som istället borde fått utveckla dialog och tolerans gentemot barn från andra samhällsklasser och gentemot barn med annan etnisk bakgrund.
Konsekvenserna blir både sämre kunskapsinhämtning och större ordningsproblem. Det är sedan inte alls ovanligt att eleverna skuldbeläggs för den utvecklingen, som sedan gärna fortplantas i samhället. Men den utvecklingen beror varken på barnen eller på "dåliga skolor".
Den beror istället på dagens avsaknad av en långsiktig och genomtänkt plan, som sätter pedagogisk kompetens och barnens utveckling i centrum istället för ekonomiska och ideologiska experiment på barnens bekostnad.