LIBERAL ASPEKT
Läsning öppnar dörren till andra världar. Det är kanske något klyschigt, men sant. Genom böcker går det att resa till månen, 1800-talets Hokkaido och Midgård – utan att ens gå utanför dörren.
Förutom att tjäna som eskapism och empatiträning är läsningen fundamental för att överföra kunskap. Med skriften kom förmågan att nedteckna visdomar för framtida generationer, vilket erbjöd ökade möjligheter att bygga vidare på redan vunna insikter.
Därför är det oroande att svenska barn blir allt sämre på att läsa. Resultatet i senaste Pirls-mätningen var nedslående. Särskilt illa ser det ut för barn från socioekonomiskt svaga hem, där det inte finns välfyllda bokhyllor och föräldrar som kan hjälpa.
Problembilden var tydlig när arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) när han tillsammans med skolminister Lotta Edholm (L) nyligen presenterade regeringens lässatsning. Sverige står inför en läskris.
För att vända utvecklingen presenterades ett antal konkreta åtgärder. Regeringen avsätter pengar till bemannade skolbibliotek, och för att köpa in böcker. Man föreslår att det ska tas fram läslistor, med förslag på lämpliga verk, för att underlätta för lärarna. Dessutom ökar man det årliga bidraget till Svenska barnboksinstitutet, för att stärka forskningen om barns läsande.
Ingen del av satsningen är dålig – frågan är främst om det är nog. Det anser inte de sex kulturchefer för stora svenska tidningar som i ett gemensamt upprop (Expressen 18/9) kräver åtgärder för att stoppa läskrisen.
De talar ett befriande klarspråk, när de kallar det för ett fattigdomsbevis att många elever i svenska skolor saknar tillgång till egna läromedel och egna skönlitterära böcker. Och regeringens satsning på skolbibliotek kallar de ett bra men otillräckligt första steg.
Men ett första steg är ett första steg, och satsningen bör även förstås i förhållande till regeringens syn på digitalisering i skolan. Skolminister Lotta Edholm rev upp det förslag på digitaliseringsstrategi för skolan som presenterades i fjol – för att den inte ansågs hålla måttet när det kom till vetenskaplighet. Kulturcheferna lyfter själva konkurrensen från skärmar och sociala medier som ett problem för barns läsning.
Att stoppa överivrig digitalisering är A och O för att skolan ska kunna agera kompensatoriskt, genom att agera som en frizon från det ständiga scrollandet.
Om datorer och plattor ständigt pockar på uppmärksamhet även i skolan blir det svårare att ge eleverna den mängdträning som behövs för att bli en säker läsare. Det här förstår Liberalerna, som leder regeringens offensiv mot läskrisen.