REPLIK/DEBATT
Med rubriken "Digitala möten är framtiden även i skolan" ger Stefan Nypelius sin bild av hur vårterminen har sett ut vad gäller distans- och fjärrundervisning i gymnasieskolorna.
Ur ett lärarperspektiv vill jag lägga till följande saker till Nypelius påståenden:
Måhända har närvaron ökat på gymnasieskolorna i landet. Men det är förstås inte så svårt i och med att eleverna enkelt har kunnat klicka in sig på en lektion via mobiltelefon eller dator. Om eleven sedan har lyssnat på mig eller gjort lektionsuppgifterna har inte alltid gått att kontrollera.
En undersökning från Sveriges Elevkårer visar att en tredjedel av eleverna uppger att den psykosociala arbetsmiljön hemma är mindre bra eller inte alls bra. En majoritet anger också att de mår dåligt av den tappade sociala kontakten.
I samma undersökning angav många också stor oro kring prov och andra examinationer. Och visst, de sista tre månaderna av läsåret gav få om ens några möjligheter till rättssäkra bedömningar. För hur vet jag som lärare att det är eleven själv som har skrivit uppsatsen, gjort uträkningarna eller på andra sätt visat just sina egna kunskaper?
Jag förstår att distans- och fjärrundervisning är något som en regionnämndsordförande ser som ett ypperligt tillfälle för besparingar och nedskärningar. Men är det verkligen våra barn och ungdomar vi ska spara in pengar på? Varför inte istället göra Almedalsveckan helt digital för att med Nypelius egna ord stärka likvärdigheten, öka kvaliteten och tillgängligheten på kunskap?
Per Wahlgren, gymnasielärare
SVAR DIREKT
Jag är tacksam för det perspektiv Per Wahlgren ger som gymnasielärare. Han lyfter några av de aspekter som är viktiga att ha med vid utveckling av fjärrundervisning och distansmöten. Inom skolan liksom i samhället i övrigt har vårens distanseringar visat på människans behov av social kontakt. Det har varit en stor uppfinningsrikedom för att överbrygga problemen, såsom balkongsång med mera.
Som jag lyfter i onsdagens krönika så är ofta det fysiska mötet det bästa. Vårens digitala undervisning har för några elever varit jobbig medan andra haft lättare att ta till sig ämnena. För mig visar det att lyhördhet för varje elevs behov är A och O. Andra digitala projekt visar på att man når grupper av elever som annars har svårt att ta till sig den traditionella svenska undervisningen.
För mig är fjärrundervisning framför allt ett verktyg för att ge förutsättningar för likvärdig utbildning i hela Sverige eller på hela Gotland. Ett gott exempel är det arbete som görs i Västerbotten mellan dess kommuner och regionen. Det ger möjlighet oavsett var eleven bor att erbjuda ämnen där det lokalt är brist på behöriga lärare. Införande innebär att det måste finnas en organisation och struktur som stödjer samt att pedagoger, elever och handledare får rätt förutsättningar med utbildning och teknik.
Stefan Nypelius (C), ordförande barn- och utbildningsnämnden