SAS AB hette en gång i världen Scandinavian Airlines System. Är det något som verkar systematiskt så är det företaget ständigt pågående kris och nödläge. Men till skillnad från andra flygbolag med som opererar huvudsakligen på nordiska marknaden så har SAS storägare med till synes bottenlösa plånböcker.
Jag har efterlyst mer omfattande stöd till företagen under den pågående coronakrisen. Och i går kunde flygbolaget SAS meddela att svenska och danska staten garanterar lån om 3,3 miljarder till SAS. Företaget väntar på besked om ytterligare 1,7 miljarder från den norska staten. Så vad är problemet?
Flygbranschen är tvivelsutan extremt hårt drabbad av coronakrisen. Flygandet har krympt till en extremt låg nivå och SAS lyckades inte ens vinna upphandlingen om den statligt finansierade samhällsviktiga flygtrafik som bedrivs mellan å ena sidan Arlanda och å andra sidan Gotland och en rad flygplatser i Norrland.
Men samtidigt så är det ju inte precis första gången som SAS behöver hjälp av sina statliga ägare. Prova att googla på SAS och kapitaltillskott och du får en rik flora av träffar från drygt det senaste decenniet. Svåra ekonomiska problem har SAS egentligen haft i två decennier, med förändrade förutsättningar och hårdnande konkurrens bland annat från lågprisbolag.
Coronakrisen är väl inte direkt rätt tillfälle att dra undan den flygande mattan och utelämna SAS åt sitt öde. Men det kommer ju en tid efter corona också och det finns väl all anledning för den svenska och den danska staten att fråga sig om det verkligen föreligger ett behov av att fortsätta att vara ägare i och garantera SAS fortsätta existens. I den mån man vill upprätthålla samhällsviktiga flygförbindelser så har det ju visat sig att det går att åstadkomma i samarbete med flygbolag som staten varken äger eller på annat sätt upprätthåller en speciell relation med.
I ett helt annat ämne så har Förvaltningsrätten i Göteborg bestämt att Falkenbergs kommun inte får neka sommargäster hemtjänst under coronapandemin. Flera andra kommuner med många sommargäster har planerat att försöka göra som Falkenberg.
Domstolens beslut är möjligen juridiskt korrekt, men i så fall borde förutsättningarna ändras. Kommuner borde under dessa omständigheter få fokusera sin hemtjänst på sina medborgare. Dessutom tillhör ju hemtjänstens brukare riskgrupperna som i görligaste mån ska begränsa sina kontakter med möjliga smittbärare. Är det då verkligen lämpligt att omlokalisera sig och få hjälp av helt ny personal?