REPLIK
Efter att ha deltagit i ”debatten” om ägandet av jordbruksmark på Sudret den 5 augusti och av Hoburgs hembygdsförening utpekats som ”skyldig” till att mötets syfte förändrades från ”information till politisk debatt” finns fog för moderation.
Vi bjöds ni till ”samtal för att få olika parters syn på detta och förhoppningsvis en bra dialog och genomlysning av frågan”. Underlaget som skulle ”informeras” om gjordes tillgängligt för oss i form av kartor bara tre dagar före mötet.
Trots upprepade frågor till föreningen gick det inte få något svar på vilka frågor man ville att mötet skulle diskutera. Skulle frågan om boende, brukande eller ägande diskuteras? Vad var syftet med kartan? Vilka aspekter av jordförvärvslagen?
Kartan skulle presenteras. Men mötet ledde ju, mig oförskyllt, till en rad frågeställningar relaterade till kartan.
Som Leiph Berggren tidigare beskrivit inleddes mötet med kritik av hur Jordförvärvslagen tillämpades – att bedömningen i dag inte stämde med hur lagen ursprungligen skrivits – och skarp kritik av länsstyrelsens tillämpning sagda lag.
Vidare gavs ETT exempel på en gård som köpts för ett par år sedan och nu är ute till försäljning. Ägarna var två fastlandsboende personer – som var identifierbara. Ett utpekande av enskilda som jag vände mig emot och fann onödigt.
En besökare sade tidigt att ”det här mötet skulle aldrig ha hållits” och pekade på att kartorna tydligt pekar ut ”fastlänningar” och ”gotlänningar”. Jag uppfattade av den inledande presentationen att det upplevdes som problematiskt att ägarna av marken inte bodde i socknen.
De frågor som enligt Hoburgs hembygdsförening ”styrde om" mötet är relevant och saknar fortsatt svar: Hur många gårdar handlar det om som ägs av andra än ortsbor? Hur stora är dessa? Brukas jorden på dessa gårdar av ägaren eller arrendator?
Att utifrån en karta som markerar var ägaren bor göra en analys är svårt. Det behövs mer fakta, fler parametrar måste vägas in. Vilka är ägarna? Har de familjerelationer till platsen? Är det arv, gåva eller rent köp? Brukas marken? Av vem? Hur stora är gårdarna? Vilken typ av mark handlar det om?
Allt är inte köp av fastlänningar som vill ha en ”genuin” sommarstuga i kalksten, eller som vill stycka en gård i mindre bitar för att sälja och tjäna pengar. Det finns andra aspekter. Som Tomas Rådkvist (MP) påpekade kan ett bra pris på gården utgöra skillnaden mellan en bra och en usel pension när gården är den enda tillgången.
Debatten om jord engagerar och har alltid gjort det. Vår samhälle utgår ju från marken och de resurser den för med sig i form av mark som kan förädlas till byggbar och brukad mark. Att jorden brukas är en förutsättning.
För visst spelar det roll. Det spelar roll om det finns pengar att investera i gårdarnas fortlevnad. Det spelar roll att den som äger en gård är fri att sälja den till vem hen finner lämpligt, utan pekpinnar och misstro. Visst måste det vara möjligt?