Det brittiska allmännyttiga tv-bolaget BBC producerar ett program, QI, som i flera år tillhört mina absoluta favoriter. QI, som står för Quite Interesting (Ganska Intressant), leddes tidigare av den begåvade Stephen Fry, men numera har den likaledes kvicktänkta Sandi Toksvig, dotter till en dansk utrikeskorrespondent, tagit över.
Programmet är en till synes ändlös källa till goda anekdoter, som när Sandi Toksvig berättade om sin danska farfar som var enögd. Han hade dock inte bara ett utan två emaljögon, ett vanligt och ett blodsprängt som kallades för "farfars partyöga". När han skulle göra sig en glad kväll på stan så stoppade han in det blodsprängda ögat, pekade på sig själv och sade:
– Jag kommer inte hem förrän ögonen matchar varandra.
Framför allt är dock programmet QI en typ av avslappnad frågesport på relativt hög nivå med massor av intressanta och märkliga fakta och roliga gäster. SVT har försökt sig på konceptet, under namnet Intresseklubben, men det blev tyvärr inte alls lyckat. Nåväl, det är lite pinsamt att säga men QI är nog numera en av mina absolut viktigaste källor till ny kunskap. Exempelvis berättades i ett avsnitt av QI att bland yngre barn är det många som tror att det är själva födelsedagskalaset som gör barnet ett år äldre. Barnen i studien fick höra en historia om en treåring som skulle ha kalas, men själva kalaset fick ställas in för att mamman blev krasslig. När barnen sedan fick svara på hur gammalt barnet med det inställda kalaset var, så svarade en majoritet tre år och en minoritet fyra år.
De som går sista året på gymnasiet fick under veckan ett besked som gjorde de flesta mycket, mycket besvikna. Det blir inget av med deras stora studentfiranden. Det är fullt förståeligt om de tycker att det är bedrövligt, men jag tycker nog att corona är en bättre måltavla för deras harm än de som fattade beslutet. Till och med Medeltidsveckan ställdes in häromdagen, åtminstone dess analoga yttringar, trots att den inte skulle ha ägt rum förrän i augusti.
Det kommer eventuellt inte som någon stor tröst för dem som tar studenten under årets ovanligt lågprofilerade former, men det är inte själva kalaset som utgör steget från skolungdom till något vuxnare, till en postgymnasial medborgare. Allt det som kan följa på studenten är fortfarande på väg att hända, oavsett om det är jobb, militärtjänstgöring eller vidare studier vid ett universitet eller en högskola. En tillvaro med större självständighet, mer personligt ansvar och större utrymme för egna initiativ hägrar fortfarande. Där finns fortfarande en ny och väldig värld fylld av nya möjligheter, så slösa inte alltför mycket energi på att hänga läpp över att det inte blir mycket av firandet av att skoltiden är slut.
Annars är det väl inget som hindrar studenterna från att ta egna initiativ till mer småskaliga firanden som håller sig inom de råmärken som sätts av de officiella rekommendationerna. Ta det som en första övning i hur man kan göra det trevligt för sig utan att man behöver tillhöra ett stort sammanhållet årskursdefinierat kollektiv.
För övrigt var ett annat stort firande inställt i går. Det blev inget med de demonstrationståg som brukar äga rum på arbetarrörelsens högtidsdag första maj. De upprörda känslorna över detta inställda firande tycks dock från min horisont helt ha uteblivit.