Eva Nypelius (C) anser i debattartikeln här bredvid att jag kommer med alternativ fakta då jag påstår att generella subventioner ger mindre pengar till välfärden. Att Eva Nypelius och jag tycker olika i frågan är uppenbart, men ni läsare får väl själva avgöra vad som är riktig fakta och vad som är alternativ fakta, utifrån experterna nedan.
Lars Calmfors, professor i nationalekonomi i DN 27/3-12
Att sänka arbetsgivaravgifter är en dyr metod med osäkra effekter. En hel del tyder på att det inte har någon effekt alls. Dessutom är syftet att motverka ett problem som är mindre än de flesta tror.
Den forskning som finns tyder på att sänkta arbetsgivaravgifter i förlängningen vältras över i högre löner i stället för att leda till flera jobb.
Anders Forslund, professor vid Uppsala universitet och biträdande chef vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering i DN 27/3-12
Det är ungefär samma andel ungdomar som jobbar före och efter reformen. Det kan tyda på att de flesta av de jobb som vi ser efter halveringen av arbetsgivaravgiften skulle vi ha sett ändå.
Stefan Carlén, Chefsekonom på Handels
De sänkta arbetsgivaravgifterna för unga är en av de dyraste och mest misslyckade jobbsatsningar som gjorts. Flera utvärderingar, bland annat Handels egna, visar att åtgärden inte har lett till att sysselsättningen ökat bland personer under 27 år. Att slopa rabatten ger tvärtom fler jobb i samhället totalt.
Johan Egebark, IFAU pressmeddelande 2013-12-20
De sänkta avgifterna leder till uteblivna intäkter för staten. År 2008 uppgick summan av de uteblivna arbetsgivaravgifterna till omkring 10 miljarder kronor. Intäktsbortfallet per skapat jobb uppgår därmed till mellan 1,0 och 1,6 miljoner kronor. Dessa siffror kan jämföras med den genomsnittliga anställningskostnaden för 19–25-åringar, som är omkring en fjärdedel så stor. Gör man den jämförelsen framstår det som dyrt att använda sänkta arbetsgivaravgifter som en åtgärd för att skapa jobb.