Jag tror, till skillnad från Mikkel Mikkelsen, att samtliga fyra partier som förhandlade och skrev under Januariavtalet (JA) kände sig tvingade till det. De hade nog gärna haft 50,1 procent av rösterna själva, men nu blev valresultatet ett annat. Alternativet till JA, en regering beroende av Sverigedemokraterna, var inte ett en väg de fyra partierna ville gå. De ville vara på rätt sidan av historien. Vi har sett utvecklingen i andra länder där regeringar valt samarbete med populistiska högerpartier. De högerextrema partierna i våra grannländer Norge, Danmark och Finland är sprungna ur högerpopulismen. Om Sverigedemokraterna fått inflytande hade det varit första gången i Norden som ett parti med rötterna i nazismen fått det inflytandet. Inte ens Viktor Orbáns parti Fidesz, i Ungern, eller det Polska regeringspartiet Lag och Rättvisa har sina rötter i nazismen, vilket säger en hel del.
Jag är fullt övertygad om att statsminister Stefan Löfven kommer att helga JA så länge avtalet håller. Vilket jag också beskrivit i en ledare den 22 januari. Däremot kommer Gotlands Folkblad, som oberoende socialdemokratisk, att förhålla sig just oberoende till Socialdemokraterna och de beslut de tar eller de avtal de sluter.
Den nya s-föreningen Reformisterna ser jag som ett sundhetstecken. Socialdemokratin är och har alltid haft en mycket bred spännvidd mellan de yttersta åsikterna inom partiet. Det är något som är viktigt även fortsättningsvis. Speciellt då rapporteringen under den första tiden efter JA mest fokuserat på det i avtalet som varit en fördel för Liberalerna och Centerpartiet. Då behöver de socialdemokratiska medlemmarna och de lokala företrädarna få någon motvikt mot de nyliberala reformerna.