Sara Lidqvist (KD) har rätt i en sak i sitt debattsvar här bredvid. Att hon och jag har helt olika syn på vad en satsning är. Men innan vi kommer in på det måste vi reda ut hur det kan komma sig att övergångsregeringens budget är så urvattnad och saknar viktiga satsningar. Det är inte för att övergångsregeringen inte vill ha några satsningar, utan att de inte får göra några i en övergångsbudget. Den ska nämligen bara ge statsapparaten de pengar som behövs för att kunna fungera. Så att Moderaterna, M, och Kristdemokraterna, KD, kan skryta om att de satsar mer pengar än övergångsregeringen är som att skryta om att stjäla godis från små barn. Inget av det är speciellt svårt.
M och KD sänker i sin budgetreservation skatter med sammanlagt 12,8 miljarder kronor, enligt Dagens Industri. Skattesänkningar som undergräver möjligheten till välbehövliga satsningar. Samtidigt får LSS bara 350 miljoner kronor mer än vad övergångsregeringen ger för löpande utgifter. Extrapengarna till LSS är en följd av den lagändring angående sondmatning som en enig riksdag beslutat om, och jag har svårt att se det som någon satsning på LSS.
Däremot vill M och KD fördubbla taket för RUT-avdrag under 2019, vilket teoretisk skulle kunna bli en kostnad på 4,5 miljarder kronor. De öppnar också upp för att utöka antalet tjänster som ger rätt till avdrag och att då höja taket med lika mycket till. Här går en tydlig skiljelinje mellan M/KD och S. Medan Stefan Löfvens regering sänkte taket på RUT väljer M och KD att höja det. För M och KD är det tydligen viktigare att ge välavlönade människor i storstadsregioner smidigare privatliv än att ge behövande ett mer värdigt liv.