C-DEBATT
Jag ser en utveckling som jag inte gillar, men förstår att Sverige riskerar komma få leva med framöver.
Svensk politik av i dag präglas mycket mera av taktiska drag än av att lösa de verkliga samhällsproblemen. För många partier gäller det mera att ”sätta rätt bild av verkligheten”, det vill säga en bild som gynnar sitt eget parti, än att lösa samhällsproblemen på riktigt. Jag ska ge tre exempel från höstens riksdagsarbete.
För cirka två månader sedan, när gängvåldet eskalerade sa Moderaternas partiledare Ulf Kristersson att nu måste det till en nationell samling för att mota den grova brottsligheten.
Två veckor efter det inleddes breda överläggningar för att komma tillrätta med problemen. Inför dessa överläggningar presenterade Moderaterna en tiopunktslista med sina förhandlingsingångar, och de markerade att alla deras tio punkter måste vara med, annars hoppar de av.
Varningsklockorna började ringa här. Moderaterna satt med vid första mötet som pågick i cirka två timmar. Dagen efter hoppade de av förhandlingarna med buller och bång. Varför agerade M så?
Jo, det hade gjort analysen att SD inte ensamma fick vara i opposition i denna viktiga fråga. Därför valde de att hoppa av förhandlingarna av partitaktiska skäl, trots att de säkert kunde fått igenom de flesta av sina förslag om de satt kvar vid förhandlingsbordet.
Andra exemplet är att under flera månader har M och KD öppet propagerat för ny kärnkraft och hotat med att spräcka den ingångna energiöverenskommelsen från 2016.
Detta trots att ny kärnkraft har varit möjlig att bygga i Sverige sedan 2009. Och trots att ny kärnkraft är 2-3 gånger dyrare per kilowattimme att producera än förnyelsebara alternativ.
Och trots att marknaden har reagerat väldigt positivt på den ingångna blocköverskridande överenskommelsen främst genom att investerat 80 miljarder kronor i vindkraft sedan den slöts.
Analysen här är också ganska tydlig, KD fick en markant uppgång genom att börja prata kärnkraft två veckor innan valet 2018. Därför spelas nu kärnkraftskortet ut trots att hela branschen inser att någon ny kärnkraft inte är aktuell av kostnadsskäl. Partitaktik går före landets bästa.
Det tredje exemplet rör Arbetsförmedlingen. Vänsterpartiet hotar med ett misstroendevotum mot en nytillträdd arbetsmarknadsminister för att reformeringen av AF går för fort.
Detta trots att reformen börjar först 2021! Kaoset på AF beror helt på dels de drastiska nedskärningarna i M/KD-budgeten i år och dels en generaldirektör som kört sitt eget race och lagt ned ett stort antal lokalkontor, mot allas vilja.
Analysen här är också given. V gillar inte att sitta i kylan. Även här riskerar partitaktiska skäl att gå före att lösa problemen kring en orimligt låg effektivitet på AF.
Jag är en praktisk politiker som brinner för att lösa verkliga samhällsproblem, därför gråter jag över denna nya utveckling. Tyvärr har nu även Moderaterna öppnat dörren för SD. Detta är historiskt och tragiskt, vilket jag kommer återkomma till. Framtiden behöver inte stavas populism.