Krönika
För fyrtio år sedan fanns överallt farhågor om en kommande massarbetslöshet på grund av den då nya tekniken. Datoriseringen skulle ta bort hundratusentals kontorsjobb bara i Sverige.
Sekreterarna, som då var ett av de vanligaste kvinnojobben, skulle försvinna. I land efter land i industrivärlden oroades fackliga organisationer och sökte lösningar på detta hot.
Lösningen blev då att alla med jobb måste kraftigt minska sin arbetstid och i praktiken dela på jobben. Vi skulle ge upp hoppet om en bättre värld med ökad välfärd för alla och i stället dela på arbetslöshet.
I land efter land tog man uppifrån politiska beslut om att tvångsvis förkorta arbetstiden för att inte öka arbetslösheten. Men resultatet blev tvärtemot det önskade.
Ökat övertidsarbete och ökad produktivitet gjorde att behovet av nyanställningar inte ökade. I Sverige gick vi en annan väg och gjorde de arbetstidsförkortningar som löntagarna ville ha.
Sverige visade att med rätt ekonomisk politik som bygger på löntagarnas önskemål kan man åstadkomma mycket mer än om reglerna påtvingas uppifrån. Svenska kvinnors förvärvsarbete sjönk inte som pessimisterna sagt utan ökade i rekordtakt under 1980 talet.
Nu hotas vi av ett nytt hot som påminner om datoriseringen. Det gäller artificiell intelligens, AI. Den bygger på att robotar successivt kommer att kunna kopiera den mänskliga hjärnas funktioner och därigenom göra oss onödiga.
Massor av uppgifter som avancerade kalkyler, bilkörning, datortillverkning kommer robotar att kunna utföra dygnet runt utan pauser och helt felfritt. Vi vet att Kina massatsar på AI. Bara fantasin sätter gränser för vad framtidens robotar med användning av AI väntas göra.
Ett enkelt konkret exempel är att socialsekreterarnas rutinuppgifter kan utföras av robotar. Risken för att detta leder till arbetslöshet är dock liten då det råder stor brist på socialsekreterare.
Nu målas olika skräckscenarier upp. I de värsta antas robotarna helt ta över människans roll och i kraft av sin överlägsna intelligens styra världen. I andra något mindre pessimistiska antas robotarna slå ut massor av jobb och leda till massarbetslöshet.
Samtidigt gäller att i alla industriländer har den för all utveckling viktiga produktiviteten gått i stå. AI skulle därför kunna frigöra den arbetskraft som kommer att behövas i den personalkrävande välfärdssektorn.
Ekonomisk politik förblir viktig. Framför allt får inte som idag robotar och annat kapital skattemässigt gynnas på arbetskraftens bekostnad!