C-PERSPEKTIV
Sedan flera decennier finns det en oskriven regel kring Gotlandstrafiken bland de ledande företrädarna för ön.
Så länge färjetrafiken fungerar bra eller hyfsat bra, då håller ön tyst för att inte sätta en negativ bild kring resandet till Gotland. Men när läget ser riktigt illavarslande ut, som till exempel nu med en extrem prischock, eller vid hot om försämringar via en ny upphandling, då samlar sig Gotland och protesterar högljutt.
Denna oskrivna regel har utkristalliserats genom åren eftersom ön inte tjänar på att ständigt ropa på att ”vargen kommer”.
Just nu upplever vi det största hotet på väldigt länge mot Gotlands utveckling. Prischocken med 50 procents prishöjningar på ett år slår obarmhärtigt hårt mot vår region i jämförelse mot andra regioner som haft 10-20-procentiga prisuppgångar.
De negativa trenderna med minskad jordbruksproduktion, svikande besökstal och utflyttning visar sig inte med en gång. Jag tror vi kan se dessa trender i statistik om 3-5 år.
Men det är nu trendbrottet sker i praktiken. Det är därför nu hög tid att höja den samlade rösten för Gotland och protestera. Gotland måste få vara en del av Sverige, en del som bidrar med utveckling till hela landet, det kräver konkurrenskraftiga transporter.
Därför agerar Centerpartiet stenhårt nu, öns utveckling står på spel. Som enda parti har vi fått med vår riksdagsgrupp att tillskjuta extra pengar, 150 miljoner, i vårbudgeten.
Centerpartiet lämnade också ett utskottsinitiativ i trafikutskottet i slutet av april med klämmen ”att regeringen skyndsamt ska återkomma med förslag till lösning för Gotlandstrafiken, så boende och företag på ön garanteras rimliga förbindelser till fastlandet”.
Det fick tyvärr ingen majoritet och därför föll det. Dessutom ställde Anna Lasses (C) en fråga i torsdagens frågestund till finansministern Elisabeth Svantesson (M) kring detta. Jag tolkade ministerns svar som om hon skämdes för att inte ha åtgärdat detta i vårbudgeten.
Men vad gör övriga partiföreträdare på Gotland? Varför är det så tyst från Meit Fohlin och Hanna Westerén (S)? Varför är Jesper Skalberg Karlsson och Andreas Unger (M) knäpp tysta? Vad gör Sara Lidqvist (KD) som har infrastrukturministern i sitt parti? Har Lars Engelbrektsson (SD) somnat, vars parti verkar styra landet från baksätet just nu? Svaret på alla dess frågor är: För lite!
Gotlands utveckling räddas inte av vallöften eller kommande upphandling som träder i kraft om fyra år, skadan sker nu! Det är dags att vakna nu Gotland.