I bland frågar folk mig varför jag är socialdemokrat. Är det inte hemskt omodernt att på 2000-talet vara sosse?
Jag brukar svara att jag är övertygad om att det socialdemokratiska århundradet fortfarande ligger framför oss.
Det har aldrig funnits en tid där vi har varit mer beroende av ett solidariskt, gemensamt samhällsbygge. Ett starkt samhälle.
I en ekonomi och på en arbetsmarknad som rör sig allt snabbare behövs ett starkt grundskydd.
I en tid när vi blir allt fler äldre och barn behövs en starkare välfärd.
När klimatutmaningar, krigshot och konflikter härjar behövs global, socialdemokratisk solidaritet mer än någonsin.
Vi har aldrig varit rikare än vad vi är nu - samtidigt är det allt fler som säger att vi inte har råd.
Det är vansinne. Vi har visst råd. Om vi prioriterar.
Är det rimligt att miljonärer ska kunna se sina förmögenheter växa ohämmat, samtidigt som vanligt, arbetande folks trygghet urholkas?
Är det rimligt att riskkapitalister kan plocka fantasisummor ur vår välfärd i vinst, samtidigt som vi behöver anställa undersköterskor, sjuksköterskor och fler läkare?
Eller kan vi drömma om, och bygga, ett annat samhälle?
Där det går att leva på sin lön, där välfärden är starkare och där alla bidrar efter förmåga. Ett samhälle som präglas av plikt - och rätt.
Och det är just det här som är det socialdemokratiska evighetsprojektet.
Att bygga det jämlika samhället genom arbete, välfärd och rättvisa.
Det sträcker sig över mandatperioder, och vilar på en ideologisk och moralisk grund.
Idén om att alla förtjänar att leva sina liv i frihet och att livschanser ska vara jämlika. Det är en av världens mest radikala idéer.
Det är det vi ska ta ställning till i det här valet - om vi håller oss fokuserade vid valets sakfrågor. Just nu syns tydliga tendenser till motsatsen.
När moderata riksdagsledamöter försöker göra politik av skogsbränder, SD-politiker tramsar om att allt är invandringens fel och något nättroll säger något ruskigt, tappar vi koncentrationen och pratar om något annat än vad som faktiskt står på spel.
När vi ideligen hittar något nytt att förfäras över i sociala mediers bakvatten, diskuterar vi inte det faktiska politiska vägvalet i vår tid.
Strunta i de distraktioner som vill få oss att prata om allt annat än Moderaternas skattesänkningar för de allra rikaste eller Sverigedemokraternas miljardnedskärningar på kommunerna och välfärden.
Prata med dina närmaste, och med dina kollegor, om vilket samhälle ni vill se för er själva och för era barn.
Låt valet handla om de politiska skillnaderna.