Ledare: En stark välfärdspolitik är rätta vägen

I söndags tjänstgjorde jag min sista dag som riksdagsledamot och Hanna Westerén återinträder i riksdagen.

Det har varit en stor ära, och ett hårt arbete, att representera min ö och mitt parti i riksdagen. Jag är oändligt tacksam över alla kloka kollegor, partivänner och gotlänningar jag har fått möta under min tid i riksdagen.

Till alla gotlänningar: tack för att jag fått förtroendet att tjäna er och vårt gemensamma hem under dessa tio månader

Det lämpar sig ju med lite reflektion, så här i skärningspunkten mellan semester och valrörelse.

Jag vill nämna några saker jag funderat på.

Välfärden. Grunden för att lösa välfärdens problem ligger i strukturerna och resurserna. Vi har massvis med små kommuner och mindre landsting i Sverige i dag, som har svårt att klara sina välfärdsuppdrag.

Det beror dels på resursbrist, dels på att vi måste göra ett omtag i hur vi delat in landet. Vi måste omfördela mer pengar till små kommuner och landsting, framförallt på landsbygden.

Det är det enda sättet som vi kan möta välfärdsutmaningen på - med resurser för att utbilda mer personal, anställa dem, och höja kvaliteten i sjukvård och skola.

Arbetet. Arbetslösheten är på väg ner i Sverige. På Gotland är den näst lägst i landet.

Det beror dels på att vi är inne i en högkonjunktur, dels på att den socialdemokratiska regeringen fört en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Men vi måste börja fundera kring hur vi arbetar. Är det rimligt att allt fler måste sjukskriva sig på grund av stress och psykisk ohälsa?

Är det rimligt att så många, framförallt unga, har otrygga anställningsvillkor?

Svaret på dessa frågor är rimligtvis nej - och rimligtvis är det en politisk uppgift att ordna detta.

Samma sak med det skriande personalbehovet. Vi har i runda slängar 100 000 lediga jobb i Sverige, som inte kan besättas för att arbetsgivarna inte hittar rätt kompetens. Då måste vi investera mer i utbildning, matchning och i arbetsförmedlingens uppdrag för att fylla de posterna.

Slutligen: Sammanhållningen. Vi ser polariseringen öka, avståndet mellan oss blir allt vidare. Hat och hot och extremism strömmar genom det offentliga samtalet och förgiftar vad som skulle kunna vara en saklig debatt.

Vi får inte tillåta oss att bli främlingar för varandra, att betrakta våra medmänniskor som fiender.

Jag är övertygad om att en stark socialdemokratisk politik för välfärd, arbete och sammanhållning är rätt väg framåt. Jag tror att den måste genomföras i brett samarbete med andra. Och jag tror att det är helt livsnödvändigt att hålla extremister och populister borta från makten.

Viktiga frågor att fundera över som sagt, så här i skärningspunkten mellan semester och valrörelse.