I min förra krönika gjorde jag ett antal reflektioner över de borgerliga partiernas ovilja att berätta för väljarna vad deras politik resulterar i för Gotland och gotlänningarna.
Hur vi ska få mer verksamhet för mindre resurser?
Varför är man inte beredd att finansiera LSS?
Hur många färre läkare, sjuksköterskor och undersköterskor får Gotland med nästan 100 miljoner kronor mindre i årlig budget?
Hur blir det med barngrupperna med mindre resurser till skolan?
Vilken skolpolitik kommer bli gällande?
Centerpartiet har lovat att inte lägga ner ytterligare skolor medan Moderaterna åtminstone tidigare var för en stark centralisering.
Men ingen har velat berätta. De borgerliga partierna fortsätter budskapen om nytt ledarskap och ordning och reda istället för att ärligt beskriva konsekvenserna av sin politik.
Fördelen med att vara oppositionspolitiker är att det är lätt att på pappret ta ansvar för en budget som går ihop och samtidigt lova allt till alla.
Det är en position som de borgerliga partierna har nyttjat maximalt.
Centerpartiet vill öppna Romabadet igen. Detta trots att man i nämnden röstade ja till att ta bort kostnaden från budgeten.
Moderaterna vill bygga ny simhall och ny ishall. Detta trots att man så sent som för två år sedan röstade för att kultur och fritid ska spara 20 miljoner kronor.
Det blir spännande att se vad väljarna får om de borgerliga kommer till makten. Frågan är om de kommer att berätta det före eller efter valet?
Det är den torraste sommaren på väldigt många år. Varje morgon öppnar jag smhi-appen och hoppas på regn. Som hästägare oroas jag av bristen på foder. Som politiker oroas jag än mer.
Bristen på foder och dålig avkastning på skördarna riskerar få stora konsekvenser under lång tid för en redan hårt ansatt bransch.
Här behövs många insatser och inte minst att EUs krisfond kan aktiveras men landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) har utlovat nationellt stöd. Det är möjligt för att regeringen vänt underskott till överskott.
I torkans spår följer också bränder. Det brinner på många platser runtom i landet. Här är det viktigt att alla som kan hjälper till.
Det finns många uppgifter där civilsamhället kan bistå för att höja kapaciteten och förmågan hos de brandbekämpande insatserna.
Branden bekämpas av styrkor från nästan samtliga län men också grannländer. De brandflyg som bistår är del av EUs gemensamma tillgångar. Det är ett klokt sätt att organisera.
Men med klimatförändringarna kommer sannolikt behovet att öka och jag hoppas att EU kommer besluta sig för att utöka denna resurs och placera brandflyg även i Norden.