Svensk politiks styrka har länge varit förmågan att vid tider av svårigheter har de politiska partierna kunnat sluta överenskommelser.
Se bara genom historien: kohandeln på 1930-talet, energin och pensionerna, krisuppgörelsen på 1990-talet och den långsiktiga inriktningen för försvarspolitiken.
Under flera kritiska stunder har våra förtroendevalda samlats för att värna medborgarnas intressen och genom det räddat det politiska systemets integritet.
Den svenska modellen visar att den kan leverera - också under press. Nu närmar vi oss med stormsteg ett val efter vilket detta kommer att bli än viktigare.
Förmågan att resonera, släppa prestige och vara samarbetsinriktad kommer att prövas.
Nu står faktiskt förtroendet för hela vår demokratiska modell på spel.
Det kan tyckas lite drastiskt att säga så, men det är sant. Om vi ska kunna lita på att vårt politiska system och våra politiska partier kan leverera livsförbättringar för medborgarna, och garantera att det politiska systemet fungerar, måste Sverige kunna regeras med ett tufft valresultat.
Då måste det gå att bryta invanda allianser och samarbeten för att leverera politiska resultat. Risken, om systemet lamslås, är att många förlorar förtroendet för politiken och politikerna.
En sådan utveckling vore förödande. Ett samhälle där medborgarna förlorar förtroendet för politiken är ett samhälle där misstänksamhet, misstro och extremism växer snabbt. Det är en guldbiljett till odemokratiska och populistiska krafter.
Se bara på USA. Där har systemet brutit samman över partipolitiska strider, välfinansierade av lobbyister och ivrigt påhejade av kabel-TV:s kommentatorer.
Där ses kompromisser som en svaghet, förhandling är ett tecken på att ha givit upp.
Vi borde kunna berätta om att det är direkt tvärtom. Bara en stark politisk ledare och en väl jordad politisk rörelse kan förhandla och ingå kompromisser. Svaga klarar det inte.
Men striden framför enigheten är ett ideal och en åkomma som just nu smittar land efter land.
Vi måste bygga upp en resistens, och det gör vi bäst genom att premiera ansvarstagande, samarbetsförmåga och kompromissvillighet.
Det handlar egentligen mycket lite om vad Ulf Kristersson kallar att vara ”vuxen i rummet”.
Det här är att vara vuxen när det gäller, när det är obekvämt. Det gäller såväl i riket som lokalt.
I höst kommer en stor prövning för vårt sätt att bedriva politik. Rösta på ett samarbetsorienterat parti - det är viktigare än någonsin.