När jag läser om de bekymmer som SSU Skåne har med medlemmar som uttrycker sig rasistiskt och homofobiskt så får jag tankar på 1970-talet, när jag var SSU:are.
Då drabbades många SSU-distrikt av så kallad enterism.
Vänsterextremister valde att gå in i befintliga organisationer och försökte den vägen ta över befintliga organisationsstrukturer istället för att skapa egna organisationer för sina extrema syften.
SSU lyckades rida ut den stormen på 70-talet, men nu får jag samma tankar om det som nu sker.
Det gäller för riks- och distriktsorganisationer att hålla uppsikt över det som sker i föreningarna som är de mest sårbara.
Det är ganska lätt att ta över en förening, eftersom det sällan kommer så många medlemmar. Genom att mobilisera så kan man lätt ta över en organisation.
Lars Engelbrektsson lyckades ta över Sverigedemokraternas organisation på Gotland genom att mobilisera tillräckligt många så att han kunde bli vald. Nu var Sverigedemokraternas ledning på Gotland helt ute och cyklade så jag förstår behovet av förändring.
Men kommer det att bli till det bättre eller kommer stolligheterna att fortsätta? Det gäller att vara på sin vakt när suspekta krafter agerar inte minst i social media.
Under valrörelsen så dominerade extremistiska och nationalistiska krafter och många köpte det förenklade budskapet och hatpropagandan.
Så det som Kristallnatten påminner om kan lätt hända i stabila demokratier om vi inte tar striden och är på vår vakt.
Att Liberalerna på Gotland beslutat att avstå från manifestationen, med så huvudlöst argument, får förhoppningsvis betraktas som tillfälligt hjärnsläpp.
Om vi stannar kvar i Skåne så funderar jag mycket på vad som händer där. Det kanske stabilaste socialdemokratiska fästet i landet har fullständigt tappat greppet.
På både SSU- och partikongresser så dominerade de ofta debatterna och det var svårt att få genomslag utan Skånedistriktet.
Nu känns det som om Skåne blir allt mer reaktionärt och socialdemokratin och dess värderingar är på kraftig tillbakagång. Utvecklingen känns oerhört ledsam.
Jag minns lantbrukaren och då centerpartistiska kommunalrådet Sven-Olle Olsson från Sjöbo, som 1988 krävde folkomröstning om flyktingmottagande. Vilket rabalder det blev och det fick ett stort nationellt genomslag.
Han blev utesluten ur Centerpartiet och bildade Sjöbopartiet och hamnade på Sverigedemokraternas riksdagslista 2002.
Hans motstånd har tyvärr fått starkt stöd. Och Skåne är det län där Sverigedemokraterna har starkast stöd i landet.
Vilken betydelse har närheten till Danmark och det som sker där?