LIBERAL ASPEKT
Hot, våld och förnedring. Oro och rädsla som dröjer sig kvar under lång tid och begränsar livet under de år då man ska växa upp och slå sig fri. Sedan 2015 har antalet anmälda rån mot personer under 18 år ökat kraftigt enligt en aktuell rapport från Brå, Brottsförebyggande rådet.
Även den självrapporterade utsattheten har ökat. Allt fler ungdomar, särskilt pojkar, uppger att de känner oro för att bli rånade. Brottsoffren påverkas inte bara ekonomiskt utan även psykiskt och fysiskt. I rapporten framgår det att ungdomar som blivit rånade ofta har svårt att sova, inte vill gå ut, undviker vissa platser samt har behov av läkarvård.
Rånen mot unga utförs ofta av jämnåriga och sker på eftermiddagar eller kvällar på platser där det är vanligt att ungdomar träffas, till exempel på köpcentrum, gallerior eller vid kollektivtrafikens knutpunkter. Andra vanliga brottsplatser är skolgårdar och idrottsanläggningar. Platser som borde vara trygga och där det vanligtvis rör sig mycket människor men som just därför gör det lätt för rånarna att hitta offer och snabbt försvinna efteråt.
Det är en oroande utveckling som Brå blottlägger. En utveckling som sker över hela landet och som enligt myndigheten hänger ihop med den växande gängkriminaliteten och en brottskultur som förmedlas från äldre till yngre. Bland dem som misstänks för rånen finns en överrepresentation av ungdomar från socialt utsatta områden, två tredjedelar har utländsk bakgrund. När det kommer till brottsoffren är det tvärtom. Mer än tre fjärdedelar har svensk bakgrund.
Att det finns en etnisk aspekt gör att det i vissa sammanhang säkert känns svårt att tala klartext om hur det faktiskt ser ut. Rädslan för ytterligare stigmatisering av socialt utsatta grupper och områden är stor. Samtidigt är det viktigt att våga gå till botten med varför ökningen av ungdomsrån är så omfattande och vilka gärningsmännen är. Bara då kan samhället agera och göra insatser för att vända utvecklingen. För det måste man. Annars kommer utanförskapet och misstänksamheten mot "den andre" bara att öka ytterligare.
Att på flera olika sätt arbeta förebyggande – till exempel genom ökad polisnärvaro och kameraövervakning – och redan första gången någon misstänks för att ha rånat en jämnårig agera kraftfullt är helt grundläggande. Polis och socialtjänst måste ha resurser nog att gå in direkt och följa upp såväl brottet som den unge och hans (det är oftast en han) familj med stödjande insatser.
Lyckas man inte med det riskerar man inte bara att fler unga utsätts för rån, våld och förnedring, utan att den unge rånaren går vidare till ett liv präglat av ännu grövre kriminalitet. Det är också viktigt, vilket Brå påpekar, att kartlägga vilka butiker det är som uppmuntrar ungdomsrånen genom att köpa stulet gods.
Alla unga människor i Sverige har rätt att känna trygghet och kunna röra sig ute i samhället utan att vara oroliga för att bli rånade, förnedrade och misshandlade. Ansvaret för att det ska bli så ligger på samhället, men också på gärningsmännens föräldrar. Det krävs nu en kraftfull gemensam insats, annars är risken stor för att Sverige förvandlas till ett land fyllt av inhägnade bostadsområden och stadsdelar som undviks.