LIBERAL ASPEKT
De senaste åren har Bosnien-Hercegovina arbetat hårt för att närma sig EU och kunna kvalificera sig för ett medlemskap så småningom, men arbetet har inte varit lätt. Landet har ett otroligt komplicerat styrelseskick och till hösten går Bosnien-Hercegovina till val igen. Nationalistiska politiker har förstärkt sin retorik ytterligare och använder landets vallagar för att väcka till liv de etniska konflikter som en gång ledde till ett blodigt inbördeskrig.
Bosnien-Hercegovina har gjort sig känt för att ha världens kanske mest komplicerade politiska system. Efter över fyra år av svåra strider där folkgrupperna inom forna Jugoslavien ställdes mot varandra kunde till slut en fredsuppgörelse nås i 1995. Det var också då landet fick sin nuvarande författning.
Landet delades upp i två relativt självstyrande enheter, Republika Srpska, som dominerades av serber, och Federationen Bosnien och Hercegovina, som dominerades av bosniaker och en del kroater. Istället för en president har landet ett presidentråd bestående av tre personer från de olika folkgrupperna som turas om att inneha ordförandeposten. I parlamentet, som består av två kammare, väljs ledamöter in från de två enheterna Republika Srpska och Federationen. I den ena kammaren ska det sitta lika många serbiska, kroatiska och bosniska ledamöter vardera för att alla tre folkgrupper ska vara lika representerade i parlamentet. I praktiken innebär det att minoriteter inte kan nå några högre positioner inom politiken.
I flera år har det förts diskussioner kring hur vallagarna kan reformeras, men hittills har inte partierna kunnat enas. Nu finns det ett konkret förslag som kan bli verklighet, men det är kontroversiellt. Förändringen innebär något förenklat att om det bor färre än tre procent av en folkgrupp inom ett område i Federationen minskar gruppens representation i parlamentet. På grund av hur befolkningen är fördelad skulle det innebära att färre bosniaker väljs in parlamentet, till förmån för fler kroater.
Det kroatnationalistiska partiet HDZ är starkt för förslaget eftersom de anser att det nuvarande systemet gynnar bosniaker i allt för stor utsträckning. Kritiker å sin sida menar på att de nya vallagarna är som skräddarsydda för att HDZ ska kunna stärka sin makt och att det kommer öka de etniska motsättningarna inom landet (BalkanInsight 21/7). Det har gått så långt att HDZ vägrade godkänna finansieringen av valet som ska hållas i oktober om inte de nya vallagarna antogs. Dragan Covic, partiledare för HDZ, har även varnat för att valet utgår ett direkt hot mot freden i Bosnien-Hercegovina (Al Jazeera 4/5).
För att Bosnien-Hercegovina ska kunna fortsätta att göra framsteg i deras arbete för ett EU-medlemskap kommer det krävas reformer, men den föreslagna reformeringen av valsystemet har ökat oroligheterna i landet istället för att minska dem. Samtalen för att hitta ett välfungerande system, där alla kan känna sig representerade samtidigt som politik och ideologi har större betydelse än etnicitet, måste fortsätta. Det är en komplicerad situation, men att ge upp inför att hitta en lösning är inte ett alternativ.