Jag besökte nyligen vårt stora grannland på andra sidan Östersjön – Polen. Det gav anledning att fundera över högerpopulismen i många europeiska grannländer. Polen styrs sedan några år tillbaka av ett socialkonservativt och högerpopulistiskt parti, PiS, med starkt religiöst stuk. Lite mer så än vad som är fallet för deras grannländers högerpopulistiska regerings- eller växande oppositionspartier. PiS är dock – i motsats till vissa andra populistpartier – bland annat med tanke på det omfattande EU-stöd Polen fått och får i sig emot EU, och inte heller Putin- och Rysslandsvänligt. Men PiS-partiledaren Jaroslaw Kaczynski, som i praktiken styr landet utan att ens ingå i regeringen eller är landets president, styr i stora drag enligt samma modell som Orbáns Fidesz-styrda Ungern.
Polens Kaczynski och Ungerns Orbán backar för övrigt nästan alltid upp varandra mot EU:s ofta återkommande kritik mot hur Polen och Ungern stryper medias och rättsväsendets oberoende (precis nu, trots EU-varningar, tillsatt egna, regeringsvänliga domare) och rätten att granska hur makten utövas i dessa två partnerländer. Och trots att FN:s klimatpanel IPCC nyss har levererat en ny larmrapport om globala klimathotet tillhör Polen – ihop med andra forna östländer – med sitt stora beroende av fossil uppvärmning och 100 000 kolgruvearbetare den grupp som starkast är emot EU-förslag om kraftigt minska koldioxidutsläpp till 2030.
Om PiS – med sin starkt kvinnofientliga, mänskliga rättighetsundergrävande och främlingsfientliga politik - överlever också nästa parlamentsval återstår att se i det politiskt djupt delade Polen. Men beslutet om en sänkt pensionsålder och för polska förhållanden bra barnbidrag ihop med en stark ekonomisk tillväxt har hittills gett PiS-styret ett stabilt folkligt stöd på runt 40 procent av den polska väljarkåren.
Men särskilt bland unga, intellektuella och många kvinnor växer protesterna och missnöjet med den djupt konservative högerpopulisten Kaczynski och hans PiS-styre. Men för att välta PiS-styret i nästa parlamentsval krävs också att den hittills så splittrade liberala och socialdemokratiska oppositionspartierna förmår ena sig. Riktigt där är inte 38 miljonerslandet Polen - ännu.
I Kaczynskis politiska partner Orbán och hans Fidesz-styre i Ungern har man dock gått ännu längre ut på den främlingsfientliga vägen än Polen. För övrigt något av ett favoritland för Åkesson och hans SD och där Fidesz ännu är ett systerparti till Moderaterna i Europaparlamentet. Ungerns EU-medlemskap har dock hittills hindrat Ungerns regeringschef Viktor Orbán från att gå ännu längre än vad man hittills gjort med att undergräva de mänskliga rättigheterna och strypa medias frihet i landet. Orbán har i motsats till Kaczynski nära band till Putin. Därtill har Ungern på många sätt blivit något av ett centrum för antidemokratiska och EU-fientliga högerpopulistiska rörelser från stora delar av världen.
Kanske blir det ännu lite mörkare innan det möjligen ljusnar.