Det har varit en känslosam vecka för Europa. Det var länge sedan vi såg tusentals familjer med små barn på axlarna vandra på järnvägsspår och motorvägar genom Europa. Trötta, frusna och hungriga, på flykt undan krig och terror.
Bilden av en ilandfluten treåring på en badstrand i Turkiet kunde ingen komma undan. Europas politiker fick den emotionella knuff de behövde för att äntligen börja ta flyktingfrågan på allvar.
Det behövs nya system för flyktingmottagningen i Europa. De måste präglas av mer samarbete och solidaritet. Men också av större öppenhet och mer realism.
Europa åldras, och vi borde välkomna de unga och välutbildade människor som nu når våra gränser. Nationalism hör till det förgångna, och länder som sätter upp taggtrådsstängel är framtidens förlorare. De ska inte kunna kompensera sig med EU-bidrag.
Det brådskar att få fram bättre lösningar, för nya flyktingströmmar kan vara på väg:
1. Regimen i Syrien förlorar terräng, och inte ens Assads stamfränder alawiterna är beredda att offra livet för den blodsbesudlade ledarfamiljen längre. Faller Assad, stundar en kapplöpning mellan de många rebellgrupperna, inklusive IS, om Damaskus och andra städer som regimen idag kontrollerar. Och ett blodbad på Assad-lojalister som inte gett sig av.
2. Ger de syriska flyktingarna i Mellanöstern upp hoppet om att kunna återvända till sina hem, kommer de att börja söka sig till länder där de tror att de har en bättre.
Saudiarabien och de rika Gulfstaterna håller gärna kriget i Syrien igång med pengar, men vill inte ha med syriska flyktingar att göra. USA, Australien, Kanada och en del andra länder kanske tar några tiotusental. Återstår Europa.
3. Till råga på allt har Turkiets alltmer maktbesatte president Recep Tayyip Erdogan återupptagit inbördeskriget med kurderna för att försöka vinna extravalet i november. Det destabiliserar landet politiskt, ekonomiskt och säkerhetsmässigt. Om människor börjar fly från Turkiet, hur går det då med EU:s plan att förklara Turkiet som ett säkert land dit människor kan sändas tillbaka utan vidare?
Dessa dystra scenarier behöver inte bli verklighet. Fredsprocessen kring Syrien tycks ha kommit igång igen. En enhällig resolution i FN den 17 augusti inger vissa förhoppningar. I bästa fall går det att stoppa Syriens sönderfall, men det kommer att ta lång tid innan det blir fred i området. Först ska IS och andra terroristgrupper nedkämpas, och det ligger inte i korten.
Även om EU på papperet fördelar nya flyktingar på ett ”rättvisare” sätt, finns det inga garantier för att flyktingarna väljer de länder de anvisas. Vem vill komma till ett land där de inte är välkomna och där partierna tävlar om att göra deras liv så surt som möjligt?
Vi svenskar ska vara stolta över att syrierna ser Sverige så attraktivt att de tar sig den långa vägen hit. Och hoppar över ett och annat välbärgat men inskränkt land på färden.