Ny generalsekreterare för FN – portugisen António Guterres. Han lovordas och förhoppningarna stiger. Vad annat är att vänta när världen ser ut som den gör. Världen har bra ett FN, bara ett internationellt hopp. Men lamslås av ett Säkerhetsråd där fem stater har veto.
Då blir resultatet ett oändligt inbördeskrig i Syrien med en flyktingkatastrof av förfärande omfattning. Ett okänsligt makthungrigt Ryssland som stöttar en okänslig makthungrig Assad. Priset: död och flykt för vanligt folk, för barn och åldringar. En humanitär katastrof som inte får inträffa. Domkyrkans klockringning den senaste veckan är en ansvarsfull påminnelse.
I dagsläget känns valet av Guterres rätt med sin långa bakgrund som uppskattad chef för FN:s flyktingorgan UNHCR. Hela hans uppenbarelse tycks kraftfull när han vid årsskiftet efterträder den veke Ban Ki-Moon. Men som premiärminister i Portugal stod han för en antifeministisk politik, tillika abortmotståndare. Måtte detta ha tvättats bort.
Idag på den årliga FN-dagen, är det läge att hoppas. Världen har inget val, inget som är bättre än FN. Förenade Nationerna är just mänsklighetens förenade hopp för en mänsklig värld.
En värld som ständigt drabbas av krig och konflikt, flyktingströmmar, miljöhot. Detta lilla klot som skulle kunna vara ett Paradis i Universum. Varför skola människor strida, som det står i den gamla frikyrkosången. Ja, det kan man undra.
Samtidigt händer så mycket positivt för mänskligheten, inte minst genom FN, vilket möter undergångsrubrikerna i media. Från 1960 till 2015 har medellivslängden har ökat från 50 till 70 år, antalet barn per kvinna har minskat från fem till 2,4, barnadödligheten har minskat från 18 till 4,3 procent, den extrema fatigdomen har minskat från 60 till 12 procent. Lika många flickor som pojkar börjar skolan. En utveckling som har goda utsikter att fortsätta.
De åtta millenniemål som FN satte upp för 15 år sedan har gett gott resultat. Genom hängivet arbete och uppföljning har många av målen uppnåtts. Världen har blivit bättre, människor har fått det bättre – trots allt.
Nu har FN satt upp 17 nya mål som skall uppnås till 2030. Med sikte på en fredlig och uthållig utveckling för världens folk.
FN:s ledning har uttalat: ”Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen, och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna.”
Så är det. Utmaningarna är stora, och måste tas. Alla har ansvar för kommande generationer. Så är det i det stora såväl som i det lilla perspektivet. Alltså även på Gotland. I lokalsamhället, där vi lever och bor, har vi alla ett ansvar för ett nu och en framtid. Det börjar i det lilla och sträcker sig ända upp till FN-nivån.
Framtiden ligger alltid i våra egna händer.