Om Obama var en försiktig general i världspolitiken, är Donald Trump en förvirrad general som ger order och kontraorder om vartannat, som smädar utländska ledare ena dagen och smickrar dem nästa dag och som saknar intellektuell kapacitet att tänka ut en sammanhängande och långsiktig strategi.
Den bristen har kommit i öppen dager under Trumps första utlandsresa. Medan Obama försökte styra upp den demokratiskt valda regeringen i Irak och hjälpa den att bekämpa IS (miljonstaden Mosul är snart befriad), valde Trump att besöka den religiösa diktaturen Saudiarabien, jihadismens vagga.
Där sålde Trump vapen för hundratals miljarder, som den ortodoxt-sunnitiska regimen ska använda för att bekämpa det shiitiska Iran, vars politiska isolering Obama ville bryta genom kärnvapenavtalet, och som just hållit ett val, där reformvännerna segrade. Vapnen kommer också att användas i kriget i grannlandet Jemen och för att förtrycka landets egen shiitiska minoritet.
I Israel spelade Trump åter ut det påstådda iranska hotet, till den högernationalistiska regeringens belåtenhet. Inte ett ord om ockupationen, de israeliska bosättningarna på Västbanken eller den tvåstatslösning som det internationella samfundet, inklusive USA, förordar.
Detta är naturligtvis ingen fredspolitik för Mellanöstern. Det är att uppmuntra religiösa fraktionsstrider, extremism och förtryck, och att stödja den ena sidan i en regional maktkamp.
I Bryssel ”glömde” Trump att, som förväntat av en tillträdande amerikansk president, påminna om de ömsesidiga säkerhetsgarantierna i Natostadgans Artikel 5. I stället läxade han på nytt upp de europeiska ledarna för att de satsar för litet på sitt försvar.
Det kan vara berättigat, och Europa bör ta ett större ansvar för sin säkerhet, särskilt som Trump och personer i hans omgivning fortfarande tycks vilja överse med Rysslands aggressiva utrikespolitik och brist på demokrati.
Säkerhetsgarantier som ingen tror på, har inte mycket avskräckande effekt. Och om inte ens medlemmar av försvarsorganisationen kan känna sig säkra på USA:s hjälp, kanske icke-medlemmen Sverige ska fundera på vad amerikanska generalers och politikers försäkringar är värda.
Som nu senast försvarsminister James Mattis uttalande i Dagens Nyheter: ”Om Sverige hamnar i knipa – då kommer vi”. Kan vi verkligen lita på det?
Lägg till detta osäkerheten om hur lång Trumps presidentur blir. Få skulle beklaga att Trump försvann från världsscenen, men ett oförutsett presidentskifte i USA ökar inte säkerheten på kort sikt.