Theresa May tog förra sommaren över som premiärminister i Storbritannien efter David Cameron genom en intern process i det konservativa partiet.
Utan eget folkligt mandat och med bara några få rösters egen majoritet i parlamentet, slog hon in på en kompromisslös linje i Brexitfrågan. May uteslöt inte ens en ”no deal”, alltså ingen uppgörelse alls med EU.
Helomvändningen i nyvalsfrågan förklarade May med att hon behövde ett starkare mandat inför förhandlingarna med EU.
Men en viktigare orsak var troligen att Labour befann sig i djup kris, och att opinionsundersökningarna pekade på en jordskredsseger för de konservativa i ett snabbt val. Den ledningen är nu så gott som utplånad.
May kan ha gillrat en fälla, som hon själv faller i. Även om hon får en majoritet, kommer den troligen inte att motsvara förväntningarna, och själv kommer hon att - med rätta – kritiseras för en medioker insats. May ville att valet skulle handla om ledarskap, men har själv framstått som osäker och fegat ut från debatter med Labourledaren Jeremy Corbyn.
Corbyn har i sin tur gjort en engagerad insats; talat om vad som bekymrar britterna - skolavgifter, minimilöner, cykelbudsjobb, bostäder och så vidare - och anslagit en resonabel ton i förhållande till EU.
Att Labour kräver att samhället får ett större inflytande över de uselt skötta privatiserade järnvägarna och eldistributionen, tycks inte skrämma de brittiska väljarna.
Men opinionsmätningar har visat sig opålitliga i Storbritannien, och valsystemet gör det svårt att räkna om opinionssiffrorna till mandat. Vi vet inte vad som händer med det kollapsade Ukips fyra miljoner väljare.
Stannar de hemma på valdagen, eller går de och röstar på ett annat parti? Kommer Corbyns stora försprång bland de unga att omsättas i röster genom ett högre valdeltagande i den gruppen än tidigare? Och hur röstar skottarna denna gång?
Osäkerheten späs på av två större terrordåd. Vad som hände i Manchester tycks inte ha gynnat May, trots den stora uppmärksamhet hon fick. Kanske för att hon som inrikesminister varit ansvarig för terroristbekämpningen, och efter dådet i London kritiseras hon för att ha minskat antalet poliser med 20.000.
En seger för Labour vore en stor skräll som utan tvivel skulle påverka förhandlingarna om utträde ur EU. Men även om May får en komfortabel majoritet i parlamentet, går hon försvagad, inte förstärkt, ur detta val som hon inte hade behövt utlysa.
Vi kan få se en mindre kaxig May framöver, i alla fall gentemot EU. Och det vore nog bra för britterna.