Den nya regeringen (Löfven II) tillträder i en tid av global oro. Blocken skaver mot varandra, och det har inte bara med Trump att göra. Handels- och teknikbråket mellan USA och Kina speglar en växande konkurrens mellan två samhällssystem som hittills samexisterat..
Att Trump i det läget ger upp USA:s politiska ledarroll i världen, är obegripligt. Men mycket är retorik, och i praktiken är Ryssland och Kina fortfarande USA:s strategiska motståndare.
När USA nu säger upp INF-avtalet om medeldistanskärnvapen från 1987, kan detta ses som en varning till Ryssland att inte försöka ersätta den skrotade SS-20-missilen med likvärdiga vapen. Men USA vill troligen också skaffa sig medeldistanskärnvapen för att möta Kinas upprustning.
2023 går även Start-avtalet som begränsar de strategiska kärnvapnen ut. Risken för en ny rustningsspiral på kärnvapenområdet är uppenbar. Det bäddar för en ny kärnvapendebatt i Europa.
Det är en komplicerad omvärld som den nya regeringen har att förhålla sig till. Det känns tryggt att Margot Wallström och Peter Hultqvist återkommer som utrikes- respektive försvarsminister i Löfven II.
Wallström och Hultqvist har tillsammans återställt den traditionella socialdemokratiska utrikes- och säkerhetspolitiken, som bygger på ett starkt internationellt engagemang och en trovärdig militär beredskap. En kombination som framgångsrikt värnat Sveriges frihet och oberoende.
Sveriges två år i FN:s säkerhetsråd, som letts av Wallström, har gett oss viktiga kontakter och ett gott renommé som bidrar till vår säkerhet även under kommande år. Hultqvist har satsat på samarbete, i första hand med våra nordiska grannar, men även med andra västeuropeiska länder och USA.
Under de borgerliga åren fungerade varken det ena eller det andra. Försvarsministrarna (alla M) kom och gick då försvaret var ett av Anders Borgs favoritsparobjekt. Utrikespolitiken under Carl Bildt, levde sitt eget liv i regeringen.
Det är med militären som med polisen: Det tar tid att få upp numerären. Och även om vi köper det amerikanska luftvärnssystemet Patriot, för försvaret av bland annat Gotland, dröjer det innan allt är på plats.
Börjar Ryssland sedan placera ut medeldistanskärnvapen i Europa, eller kanske lägga ut marinfartyg för att ”skydda” gasledningarna i Östersjön, ställs Sverige inför svåra säkerhetspolitiska avvägningar.
Då är det bra att vi har erfaret folk i utrikes- och försvarsdepartementen och en säkerhetspolitik som hänger ihop. Osäkra tider kräver (S)äkert styre.