Så återvänder då alla som varit på studiebesök i Trumplandet USA med sina upplevelser av en osedvanligt smutsig och på politiska sakfrågor substanslös valrörelse. En valrörelse som utsett en dokusåpastjärna och miljardär som aldrig varit politiskt verksam i något sammanhang till president de kommande fyra åren i världens mäktigaste nation.
Och vald till det blev hans trots att han fick ungefär en procent färre röster än Demokraternas Hillary Clinton, precis som Demokraten Al Gore också gjorde när han förlorade mot Irak-krigande Bush-sonen George från Texas i valet 2000.
Varför, jo det indirekta amerikanska valsystemet med val av elektorer i varje delstat gör att den med flest elektorer (minst 270) från USA:s alla delstater ihop vinner, även om den andre sammantaget haft fler av det totalt angivna rösterna i hela landet. I länder med direktval hade Hillary Clinton blivit president och inte Trump.
Det krångliga registreringsförfarandet innan man får gå och rösta gör också att valdeltagandet i presidentval brukar ligga på låga 55 procent och att en vald president bara har 25 procent av de röstberättigades stöd.
Som fallet nu för Donald Trump. Detta med tanke på att valdeltagande nu var 55,6 procent, jämfört med 58,6 procent när Obama blev omvald 2012.
Hillary Clinton fick också ett lägre väljarstöd än Obama. Hon lyckades inte riktigt mobilisera lika många av demokraternas kärnväljare, en viktig faktor bakom förlusten av traditionellt demokratiska delstater som Pennsylvania, Wisconsin (förlorade Clinton med bara 0,3 procent mot Trump som tog delstatens 10 elektorer), Michigan och även Ohio och viktiga Florida med dess 29 elektorer. Och där gick också hennes förväntade valseger förlorad.
Trump lyckades – så miljardär han är – fånga in stora väljargruppers frustration och vrede mot girighet (Wall Street), politikerklassens struntande i hur vanligt folk har det och göra valet till ett tydligt antietablissemangsval. Detta utan att egentligen ha några bra lösningar på problemen, bara en skur av löften. Dessutom gjorde han det med en kampanjstrategi som byggt på hatretorik och kvinnomobbing.
Och det gick hem särskilt starkt bland globaliseringens förlorare (arbetslösa som förlorat sina industrijobb), landsbygdens folk, vapenälskare och alla dem som ville ha en förändring i Washington.
Med det budskapet lyckades han mobilisera bättre än Hillary Clinton och vinna nyckeldelstater som Florida, Pennsylvania, Wisconsin, Ohio etcetera och komma över de nödvändiga 270 elektorer som krävs för vinst i ett amerikanskt presidentval.
Hade demokraternas oberoende kandidat Bernie Sanders – mera av en outsider och antietablissemang än Clinton – klarat av Trump bättre? Kanske, inte uteslutet.