Västvärlden ser ut att ha fått nog av Putin-Rysslands aggressiva utrikespolitik och brott mot internationella lagar och uppförandekoder, och slår nu tillbaka med en enighet och kraft som inte skådats sedan kalla kriget.
I en samordnad aktion utvisas bortåt 150 ryska diplomater från ett 25-tal länder och organisationer i Europa, Nordamerika och Australien.
Formellt riktar sig utvisningarna mot mordförsöket på en före detta rysk dubbelagent och brittisk medborgare och hans dotter i Storbritannien. Dådet, som utfördes med ett nervgift utvecklat i Sovjetunionen, utsatte även andra britter för livsfara. Vid ett tidigare ryskt statsmord i Storbritannien användes radioaktivt material.
Sedan 2008 har Ryssland invaderat Georgien och stannat där, erövrat Krim och ingripit militärt i östra Ukraina. I Syrien har Ryssland utfört massiva flygbombningar till stöd för diktatorn och massmördaren Assad, och använt, eller i varje tillåtit den syriska regimen att använda kemiska vapen. Vapen som Putin hade lovat det internationella samfundet att ta hand om och förstöra.
Massutvisningen av ryska diplomater (låt vara spioner) som Ryssland besvarat med att utvisa ännu fler västdiplomater, främjar naturligtvis inte en dialog med Ryssland. Rysslands uppträdande under de senaste åren visar å andra sidan inte på något större intresse för en sådan dialog. Tvärtom.
Det är svårt att se vad Putin trodde sig tjäna på att provocera fram den här reaktionen från väst. Putins eftertraktade gloria som internationell statsman har hamnat rejält på sned, och misstroendet mot Ryssland ökar ytterligare. Den ryska ekonomin far illa av sanktionerna.
Ryssland kan inte konkurrera med väst annat än på det militära området, och det nätverk av ”klienter” som regimen vilar på är fruktansvärt korrupt. En dag kopplar ryssarna ihop dessa brister med Putins styre, och då kan det gå fort utför med hans popularitet.
Problemet är att ryssarna är illa förberedda för demokrati, och att ännu farligare krafter kan träda fram på scenen vid tecken på oro i landet.
Slutsatser för Europa – och Sverige? Odla de kontakter som är möjliga, stäng inte nyttiga kanaler i onödan. Men var vaksam mot alla försök till inblandning, och göd inte i onödan den ryska oljeekonomin genom energiköp som gör Europa beroende av en regim som inte är att lita på.
Godkännandet av en ny pipeline genom Östersjön till Tyskland, Nordstream 2, samtidigt som man utvisar ryska diplomater, är en obegriplig motsägelse. Sverige borde höja rösten i Berlin.