KRÖNIKA
En människa behöver en uppgift. Oavsett om du är ung, mitt i livet eller nått en äldre ålder är det viktigt att känna sig behövd.
Jag är pensionär. Men det var längesedan jag kände mig så behövd som just nu.
Politiken tar extra mycket tid detta år. Vi har ett viktigt val åtta månader bort. Och nyligen har jag till och med gjort upp om en anställning i Region Gotland.
Från och med i tisdags är jag, tillsammans med ett stort gäng andra, vaccineringsvärd på deltid, vilket betyder 0 till 40 timmars arbete i veckan.
Vi var många som ställde upp när Röda korset bad om ideell hjälp för att vaccineringen mot covid-19 skulle komma igång på ett smidigt sätt för nästan ett år sedan. Vi värdar prickade av alla som bokat, såg till att inslussning till sjuksköterska som vaccinerade sköttes så smidigt och säkert som möjligt.
Det kändes viktigt att tacka ja när Hans Klintbom, som då ledde rekryteringen till Ica Maxi Arena, ställde frågan om jag ville ställa upp. I början stod vi värdar där ovaccinerade, eftersom vi inte hade rätt ålder inne för att få de första sticken. Men det gick bra. Jag har klarat mig från viruset. Så här långt, är väl lika bra att tillägga. Men med tre stick i vänster arm och en viss försiktighet i övrigt känner jag mig ganska trygg.
Röda korsets vaccineringsvärdar utnämndes av Radio Gotland till årets ljusbärare på julafton. Det hade jag ingen aning om, förrän jag blev upplyst om detta häromdagen.
Numera gör vi det som ett jobb, även om de flesta av oss säkert hade fortsatt att jobba ideellt. Det krävdes dock en stor insats av Röda korset centralt för att få ihop schema och samordna verksamheten på olika orter runt ön. Och allt har sin tid. Regionen tog över oss värdar, och arbetet rullar vidare på samma sätt som det har gjort sedan det drog igång för ett år sedan.
Vi vaccineringsvärdar har tystnadsplikt. Men jag kan ändå inte låta bli att dra en lite lustig historia från början av vaccineringen. Då samlades stor grupper i plus 70-årsåldern i den begynnande vårsolen utanför arenan. De flesta kände varandra på något sätt. När en av männen kom in för att registrera sin ankomst sa han: ”Det är så kul att vara här. Träffar många gamla kompisar. Nu behöver vi ingen återträff i gamla skolklassen, alla är ju här utanför”, sa han, skrattade och gick in för att få sitt första stick.
Läser om 73-årige Inge Waxin. Han heter alltså så. Inge Waxin från Gävle. Arbetarbladet har pratat med honom, och Inge är så långt från vaccinmotståndare någon kan komma. Det senaste året har han tagit sex vaccinsprutor. Tre mot covid-19, en mot säsongsinfluensan och två mot bältros. Han kommer inte att tveka när det blir dags för fjärde covidsticket. Inte jag heller.