Framtidstro avgör gotlänningarnas välbefinnande

Många känner stark oro för klimat- och miljöhotet. Finns Gotland kvar om hundra år?

Många känner stark oro för klimat- och miljöhotet. Finns Gotland kvar om hundra år?

Foto: Dennis Pettersson

Välfärdsfrågor2023-08-09 06:35
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Sommarkrönika

Välfärdens kvalitet och att den är jämlik för alla efter behov, avgör människornas individuella välbefinnande. Jag kom för en tid sedan i kontakt med begreppet välbefinnande, eller internationellt, wellbeing. 

Hur människorna mår och agerar beror väldigt mycket på deras välbefinnande fysiskt, psykiskt och socialt, som i sin tur starkt påverkas av alla faktorer runt människans liv. 

Gotlänningarnas situation är ju radikalt annorlunda jämfört med människorna i Ukraina. De är helt ockuperade mänskligt och samhälleligt av kriget som Ryssland för mot dem. På samma sätt, men mycket mindre farligt påverkas gotlänningarnas välbefinnande av en lång rad faktorer i Sverige och på Gotland. 

En mycket avgörande faktor för svenskarnas och gotlänningarnas välbefinnande är graden av positiv framtidstro. Om det radas upp en massa hot och oro, så mår gotlänningarna sämre. Många känner stark oro för klimat- och miljöhotet. Finns Gotland kvar om hundra år? Andra oroas över kriminaliteten och drogernas utbredning. Eller att den välfärd i form av bra skola, sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och allmän trygghet som välfärds-Sverige kännetecknats av, kommer att slås sönder av ojämlikheten och ersättas av att man får betala allt själv istället för som nu, genom solidarisk betalning via skatter. Många känner oro över att skola, äldreomsorg och andra delar av välfärden blir en marknad för bolag att plocka ut största möjliga vinster istället för ge bra välfärd.

Det mest tydliga exemplen på vilken betydelse framtidstron har, är de barn som växer upp i flyktingläger och där de bara ser en möjlig framtid, nämligen som terrorist. Och i Sverige ser vi många exempel på pojkar i storstädernas utanförskapsområden, som bara ser en karriärmöjlighet, nämligen som gangster, som dödar alla sina rivaler.

Tack och lov har partierna på Gotland en politisk vilja att skapa en positiv framtidstro för alla gotlänningar. Läser man Regionala utvecklingsplanen och dess vision och mål för Gotland 2040, blir man glad och positiv. Kan vi politiskt tillsammans förverkliga dessa visioner och mål kan vi starkt öka gotlänningarnas välbefinnande.

Visionen formuleras så här: Gotland – en kreativ ö med plats för hela livet. Och den förtydligas så här: Gotland är fyllt av livskraft och kreativitet. Här kan människor och verksamheter utvecklas och bidra till en bättre värld. Här finns närhet och plats för alla delar av livet, i alla åldrar.

Det som kännetecknar sättet att utveckla och bygga det framtida Gotland är ord som närhet, livskraft, magiskt, kreativitet och omställning. Eftersom världen förändras måste vi även förändra och utveckla Gotland för att öka gotlänningarnas välbefinnande.

Man har satt upp tre områden som ska utvecklas. 1. Gotland är ett tryggt och inkluderande samhälle med livskvalitet för alla. 2. Gotland är en förebild i energi- och klimatomställningen. 3. Gotland är en nytänkande tillväxtregion med utvecklingskraft.

Läser man viljan till förändring och positiv utveckling i Gotland 2040 genomsyras man av framtidstro och hopp om ett bra och tryggt Gotland, som präglas av utveckling och framåtanda där alla kan utnyttja sina mänskliga förmågor och förverkliga sin drömmars önskan. 

Kan vi tillsammans alla på Gotland förverkliga de visioner och mål för framtiden som Gotland 2040 innehåller, kan vi verkligen öka gotlänningars välbefinnande. Det blir inte lätt, men det är möjligt. Det ställer stora krav på öns politiker, men också på alla de som jobbar inom öns välfärd, på öns föräldrar, på öns näringsliv och civilsamhälle. Och vi behöver stöd från regering och riksdag eftersom vi är landet enda ö-region. 

Håkan Ericsson

Gotlands Folkblad

Krönikan är publicerad på Gotlands Folkblads ledarsida. Åsikterna är skribentens egna och speglar inte nödvändigtvis ledarsidans hållning.