KRÖNIKA
Det är sommar. Många har ledigt. Men valrörelsen har sakta börjat krypa igång för att accelerera ju närmare valdagen den elfte september vi kommer.
Ändå vet vi att en tredjedel av väljarna inte gör sitt slutliga val förrän under den sista veckan. Det behöver inte betyda att det är osäkra väljare. Utan att det är väljare som i dagens informationssamhälle vill veta så mycket som möjligt innan de bestämmer sig för vem som ska få den värdefulla rösten. Detta slog valforskaren Henrik Ekengren Oscarsson fast efter förra valet. Då sa han till Tidningarnas Telegrambyrå (TT): ”Det är en ny typ av väljare som växer fram och som tycker det är rationellt att vänta för det kan ju dyka upp ny information”.
Många väljer att rösta på olika partier i riksdagsval och region/kommunval. Inte minst här på Gotland. 2018 hade Centerpartiet 25,1 procent av rösterna i regionvalet och 17,2 i riksdagsvalet. Starka siffror, med tanke på att C i riket hade 8,6 procent. Det gav också Lars Thomsson en plats i riksdagen. Ett förtroende han förvaltat för oss gotlänningar med väl godkänt i betyg. Det håller nog väljare även utanför C:s väljarkår med om.
Numera finns det utmärkta instrument som berättar var du står i politiken.
SVT har producerat en valkompass som publiceras på deras hemsida men som också används av flera andra medier. Bland andra helagotland.se.
Lokala journalister har hjälpt till att plocka fram frågor som berör vår närhet. Och partierna har på lokal nivå hjälpt till genom att lämna sina hjärtefrågor till SVT. Detta gör att vi för första gången, så vitt jag vet, kan göra en valkompass som handlar om Gotland. Den tar tio minuter. Det finns också en valkompass för riksdagsvalet. Så det är bara att slå två flugor i en smäll, sedan vet ni var ni står. Både på Gotland, och i riket.
Kompassen är pedagogisk upplagd. Du får veta vad partierna tycker i olika frågor. Vad som är dåligt, vad som är bra. Ett fantastiskt verktyg inför valet.
Almedalsveckan är några veckor bakom oss. Valde att inte publicera någon krönika för två veckor sedan. Gjorde ett försök. Men efter fyra rader tog det stopp. Att beskriva den händelse som inträffade då Ing-Marie Wieselgren mördades på öppen gata vid Donners plats gjorde att orden tog slut. Jag befann mig liksom tusentals andra nära platsen. Och den tomhet och hopplöshet jag kände när jag fick information om vad som hade hänt går inte att beskriva med ord.
Vad händer nu med Almedalsveckan? Några politiska krönikörer spekulerade tidigare att attentatet var början till slutet. Jag tror tvärtom att veckan, som är över fyra dagar nästa år, kommer att gå stärkt ur den här hemska och tragiska händelsen.
Den dagen får aldrig komma när våldet stryper vårt öppna samhälle.