Att nya bostäder och annan utveckling stoppas på grund av vattenbrist är ju ingenting nytt för Gotland. Det har hänt förr, men på ett bekvämt avstånd från maktens centrum och med en begränsad del av ön och öns befolkning bland de drabbade. Men nu är det alltså i Visbyområdet som det händer.
GA skrev i går om hur försäljningen och exploateringen av Snäcks camping stoppas. Och det är inte uteslutet att vattenbristen får konsekvenser även för andra byggplaner hos hugade entreprenörer, även om just Gotlandshem och andra stadsutvecklingsprojekt för permanentboende pekas ut som prioriterade för att deras tidsplaner ska hålla.
Ligger det ändå inte ett mått av poetisk rättvisa i att det nu är utvecklingen i Visby som hämmas av den vattenbrist som tidigare drabbat delar av landsbygden på den ö där makthavarna säger sig ha en Vision 2025 om 65 000 invånare på Gotland? Men i öns överlägset största befolkningscentrum, platsen med den största dragningskraften, slår alltså vattenförsörjningen i kapacitetstaket efter en folkökning som ter sig tämligen måttlig jämfört med visionärernas utpekade mål.
De säger att man ska sikta mot stjärnorna, men då är det ju bra om man har tillräckligt högt i tak för att inte slå i skallen när man reser sig ur startblocken.
Vatten och avlopp ska finansieras av avgifter och taxor. Regionen har monopol och kan diktera dessa avgifter och taxor och kan dessutom diktera vilka som ska tvångsanslutas. Här finns alla verktyg som tänkas kan och eftersom verksamheten är separerad från den skattefinansierade kan den också byggas ut utan ångest över en svullen och överbelastad investeringsbudget.
Regionen borde med dessa villkor kunna lösa vattenförsörjningen för hela ön – och den borde ABSOLUT klara av att lösa vattenförsörjningen för den centralort där man VET att mycket av folkökningen kommer att hamna om den alls blir av. Men det krävdes alltså inte mer än en måttlig folkökning och en torr sommar (2018) för att utvecklingen i Visby måste hållas tillbaka på grund just av brister i vattenförsörjningen.
Hur går det för övrigt med vattenförsörjningen till Gotlands bryggeri som – åtminstone enligt planen – skulle färdigställas och tas i bruk under 2020? Hur går det med Svenska Studenthus planer på hundratals nya studentbostäder? Och vad betyder det i så fall för utvecklingen av Campus Gotland?
Dagens bristsituation har inte uppstått över en natt. Men den behöver en lösning illa kvickt.