Krönika
Får hettan och värmerekorden världen över människor att tagga ner, tänka om i den livsstil vi numera har vant oss vid, men fortsätter med trots alla varningar om förändringar av klimatet som funnits sedan 1980 talet. Alla klimatkonferenser som ligger bakom oss, som påtalar sakernas tillstånd tycks vi blunda inför.
Vi rustar för krig och inbillar oss att det är ryssen som osäkrar vår tillvaro. I själva verket är det hettan, förändringens vindar på jordar och sädesfält som inte bara inger fara utan redan finns där som självklara hot. Skörden blir allt sämre och kommer allt tidigare. Det vi har stort behov av är inte Nato utan vatten, dricksvatten. Vatten över hela jorden och alla jordar. Kriget kommer inte att stå om landytor som sådant utan om landytor som innehåller vatten. Vattensamlingar som inte sinar av värmeförändringar. Vatten är har blivit lyxvara.
Hur var det. Grodan dricker inte upp sitt eget vatten. Människan gör så. Tror haven är räddningen, när man förstört grundvattendepåer. Skall bonden i framtiden skydda sin grävda vattendamm med skjutvapen månntro?
Första gången jag mötte ett krig som utbröt om vatten var i Namibia 1994. Länder som Botswana och Namibia, grannar till varann vars gränser tillkom efter ett världskrig med koloniala herrar. I gränsen ligger Okowangodeltat, vattnet som gav Botswana ett flöde men Namibia med sina halvöknar inget vatten alls. Självklart ville Namibia ha tillgång till deltat. Men att ge till varandra har aldrig varit människans bästa förmåga.
Vi är där nu när slagsmål om vatten dragit igång. Det sker redan i Europa. Och värre blir det. Brunnar sinar. Vattensamlingar minskar. Alla vill ha vatten inte bara att dricka utan duscha, vattna trädgårdar och tvätta bilen i. Grundvattnet som sjunker, hushållen som upplever vattenminskning, inser inte att de överallt konkurrerar med industrin. Så ock på vår ö. Cementa kräver vattenåtgång. Trots detta ändrade den socialdemokratiska regeringen grundlagen för att en industri som brukar grundvatten eller snarare minskar mängden livsviktigt dricksvatten får grönt ljus att borra vidare i en skör kalkstenshäll. För att inte tala om den kommande ölfabrik som byggs i Visby. Ölframställning kräver oerhörda mängder vatten.
Förr var det de små drivna minoriteterna som formade historien. Var är de nu? Upproren?
Var är fredsbevararna? Eller klimataktivisterna? Har det politiska klimatet förändrats så mycket att det gynnar ett stillastående när framåt marsch för jordens överlevnad är tydlig. Allt talar för nödvändigheten att tänka om, tagga ner förändra livsstil även om det kostar och det kommer att kosta.
Ingrid Thunegard