Under några år i slutet av 1980-talet och början 1990-talet blev en ny form av extrem hårdrock en av Sveriges främsta musikexporter. I täten för svensk dödsmetall gick band som Entombed, Dismember, Unleashed – och gotländska Grave.
Debutskivan "Into the grave" kan vara det skitigaste och elakaste genren har uppbringat. Bandets gamla frontman Jörgen Sandström blev således en smula förvånad när Martin Carlsson, chefredaktör för hårdrockstidningen Sweden Rock, hörde av sig.
– Han frågade om jag kunde tänka mig att vara med på en fotbollslåt de skulle göra inför EM. Jag var lite ... skeptisk. Det brukar väl vara typ schlagers och så, tänkte jag. Det är inget fel på sånt, men det är inte riktigt min grej. Men så rabblade han vilka andra som skulle vara med och jag fattade att det här är något man inte får missa, säger Jörgen Sandström, nu för tiden bosatt i Stockholm.
"Nu jävlar!", som släpps under onsdagen, ska fungera som pepplåt när Sveriges landslag gör upp om EM-titeln i sommar – ett mästerskap som råkar sammanfalla med hårdrockstidningens 20-årsjubileum.
Utöver Jörgen Sandström hörs musiker från en rad tunga metal-band, däribland King Diamond, Soilwork, Liv Sin och Europe.
– De ville väl ha en stabil, gotländsk death metal-pipa i den mixen. Jag är väl inte direkt förknippad med den sortens melodiös heavy metal som "Nu jävlar!" är exempel på. Men jag är ju uppväxt med band som Accept och Judas Priest, så jag har allt det där i ryggmärgen, säger Jörgen Sandström, som spelar bas och bakgrundsbrölar i låten.
Hårdrocksentusiasten och den tidigare landslagsanfallaren Jörgen "Schweden-Bomber" Pettersson är en annan profil som haft ett finger med i spelet.
– Ja, honom har man ju koll på för att han är hårdrockare. Annars är man väl inget större fotbollsfan. Nu blir jag väl tvungen att följa EM, men fråga mig inte om vilka lag och spelare som är med, säger Jörgen Sandström.
Han lämnade Grave 1995 för att bli fast medlem i Entombed, som han spelade med fram till 2004. Numera upptas hans tid av banden The Project Hate MCMXCIX och Domedagen.
Livet som turnerande musiker har gotlänningen dock lagt bakom sig.
– Jag kan inte säga att jag saknar det särskilt mycket. Att sitta och vänta av tid på skitiga hotell och syltor var häftigt när man var 20. Nu är jag snart 50 och mer bekväm av mig.
