Att det råder akut bostadsbrist på Gotland har slagits fast av såväl länsstyrelsen som Region Gotland. Läget har inte ljusnat. Pensionärerna Lars-Åke Engström, 69 år, och Inger Engström, 73 år, hör till de senast drabbade.
– Man ger upp till slut, säger Inger och öppnar bildörren i skogsdungen i Visbys utkant.
I bilen ligger Lars-Åkes rollator, bland täcken, diverse bohag, kläder och en mikrovågsugn. Klockan är strax efter åtta och daggen ligger våt i gräset. Här har paret tillbringat tolv timmar halvliggande i framsätena i sin Renault.
– Det är hemskt! Vi somnar en stund, vaknar på natten, och kan inte vända oss. På morgonen håller man på att frysa ihjäl, säger hon och berättar att de lever på kalla sallader från affären:
– Varm mat har vi inte ätit på jag vet inte när, säger Inger Engström och berättar hur de hamnat i denna misär.
1982 träffades Lars-Åke och Inger på LM Ericsson, Visbyfabriken där de båda jobbade. De blev sjukpensionärer, men bodde kvar i Ingers föräldrahem.
– I 42 år bodde vi i pappas gårdshus, säger hon och berättar att syskonen ville sälja när pappan gick bort för två år sedan.
Inger och Lars-Åke flyttade ut den sista april i år, utan tak över huvudet eller fast adress.
– Vi hyrde en villavagn på Norderstrand. Det skulle kosta 40 000 men blev 20 000 kronor, säger hon och berättar att de därefter har bott i en hyrd stuga och på vandrarhem.
Efter några dagar hos bekanta på landet blev läget mitt i sommaren med besöksrekord akut.
– Nu har vi bott i bilen i en månad. På morgnarna brukar vi åka till Ica Maxi så att jag får tvätta händerna och ansiktet på toaletten, säger Inger Engström.
Hon berättar hur någon fattat misstankar och slagit larm om olaglig camping.
– Polisen kom hit en kväll. De sa att det inte var olagligt och frågade om vi bodde här frivilligt. Jag förklarade hur det låg till och polisen tyckte att det var omänskligt.
Pengarna från Ingers del av försäljningen av föräldrahemmet har inte betalats ut ännu. Men de kommer inte att räcka till att köpa en bostad.
– Till och med en liten lägenhet i Visby kostar två miljoner kronor. Jag tycker att det är hemskt – de bygger och bygger, men bara bostadsrätter och det är inte för vanligt folk, säger hon.
Hoppet är att trycket från besöksnäringen ska minska och att det ska gå att hitta någonstans att hyra, innan det börjar bli ännu kallare på nätterna i bilen.
– Jag har varit i kontakt med socialen och med borådet, men de säger att det inte finns någonting. Jag tycker att det känns hemskt. När man har skött sig hela tiden och betalat skatt, så kommer man i kris och då finns det ingen hjälp att få, säger Inger Engström.
Hos Region Gotlands individ- och familjeomsorg är trycket stort. Det är fler än Lars-Åke och Inger som behöver tak över huvudet.
– Är man över 65 år kan man ansöka om seniorbostad hos socialtjänsten. Där är det kö, vilket gör att man behöver ansöka i god tid när man ser att ens boendesituation förändras, säger avdelningschef Hanna Ogestad.
En förturskö för de med sociala eller medicinska skäl finns också.
– Även här är det svårt med akuta lösningar, eftersom bostadssituationen är svår och många i behov av förtur, säger hon.
Hanna Ogestad vill inte kommentera enskilda fall.
– Sommaren är tuff när det gäller bostäder, men till hösten brukar det öppna sig om man kan tänka sig utanför Visby. Socialtjänsten kan vara stöd i akuta lägen.