Restaureringen av Stenkumla kyrka inleddes under våren, och som en del i den skulle Arriba Byggnads i slutet av mars bryta upp omkring 30 kvadratmeter av det gamla trägolvet då det sviktade. Det var i samband med att det arbetet inleddes som man upptäckte att det fanns tidigare okända gravar under golvplankorna.
– Först tog vi upp omkring tio kvadratmeter, och hittade ganska omgående en kista som låg där. Det gjorde ju att arbetet stannade upp, i och med att området plötsligt var en gravplats och inte en byggarbetsplats, berättar Arribas platschef Roger Adman.
På platsen kring kistan låg även lösa bendelar, och entreprenören kontaktade Samfälligheten Gotlands kyrkor, som är beställare av arbetet, samt byggnadsantikvarie Anna Plahn och Gotlands Museums arkeolog Per Widerström. I samråd med dessa fattades beslut om att lämna kistan orörd och fortsätta arbetet med att bryta upp golvet. Arbetet kom dock att stanna av ännu en gång.
– Ju mer vi bröt upp, desto fler kistor och lösa bendelar hittade vi. Totalt har vi brutit upp omkring 120 kvadratmeter av golvet, och sammanlagt 28 kistor har hittats, säger Roger Adman.
Förutom kistorna har ett 20-tal kranier påträffats i den lösa jordmassan. Enligt byggnadsantikvarie Anna Plahn har kistorna sannolikt legat begravda under kyrkgolvet i hundratals år.
– Kistornas utformning och beslag tyder på ett spann mellan 1600-tal och 1800-tal, säger hon.
Men varför ligger de begravda här inne i kyrkan?
– Stenkumla ligger på en bergsplatå, så vi tror att det kan ha varit svårt att begrava folk ute på kyrkogården och att man därför använt kyrkan som begravningsplats i lite högre utsträckning än man gjort på andra platser. Fram till 1830 så begravde man folk inne i kyrkan, men då var det främst präster, klockare eller personer med pengar. Här har vi även hittat barnkistor, så därför tror vi att det kanske beror på underlaget på kyrkogården.
Hur är det att som byggnadsantikvarie var med om att hitta 28 tidigare helt okända kistor?
– Det är väldigt spännande och häftigt, och något man väl får vara med om en gång i livet om man har tur. Samtidigt är det kistor vi pratar om. Det är människor som blivit begravda en gång, så det är såklart lite dubbla känslor.
Under arbetet med att bryta upp golvet fann man sporer av äkta hussvamp på flera platser. Dessa har nu sanerats bort, och man har även städat området från jord, lösa träbitar och mindre stenar. Tanken är nu att alla kistor och övriga lösa kvarlevor ska få ligga kvar när ett nytt golv nu ska läggas på plats. Av allt som hittades under golvet i kyrkan är det bara en sak som man plockat upp och forslat till Gotlands Museum.
– Bland alla kistor och benrester hittades en sten som stod på högkant. Det visade sig efter en del undersökningar att stenen sannolikt är nederdelen till ett stenkrucifix, vars överdel hittades 1910 och försvaras på Gotlands Museum, säger Anna Plahn.
Än så länge har man inte hittat någon dokumentation kring vilka det är som ligger begravda under golvet, men Anna Plahn säger att man gärna tar emot upplysningar från allmänheten.
– Man har tidigare gjutit upp golvet under orgeln, vilket troligen skedde på 1950-talet i samband med en restaurering. Vi efterlyser nu någon som var med under det arbetet och som kanske kan berätta mer.