Cia Odén har arbetat som hovslagare i drygt 30 Är och jobbar Ànnu heltid. Hon Àr uppvuxen i ett villaomrÄde i Uppsala och flyttade till Gotland nÀr hon var 21 Är.
â Mamma har alltid hyrt stuga hĂ€r pĂ„ ön. Det var paradiset att fĂ„ vara pĂ„ Gotland och det var en sorg varje gĂ„ng man Ă„kte ner för backen till fĂ€rjan i slutet av sommaren, berĂ€ttar Cia OdĂ©n i podden âSnacka om AffĂ€rslivâ.
Hennes syster hade tidigare flyttat till ön och nÀr Cia var klar med sin utbildning till hovslagare kÀnde hon att hon var fÀrdig med Uppsala.
â Jag fick tag pĂ„ en stuga att hyra och tog min hund, katt och bil och flyttade hit 2 september 1989. Det har jag aldrig Ă„ngrat.
Cia har alltid varit en riktig hÀstnörd och hÀstarna har varit en stor del av hennes liv sedan hon var liten. Hon började pÄ ridskola nÀr hon var sex Är och var fodervÀrd till sin första ponny som elvaÄring.
â Det var ett russ som stod uppstallad i ett stall dĂ€r stallĂ€garen hette Kerstin och som utbildade sig till hovslagare.
Hon var den första kvinnliga hovslagaren som hon hade trÀffat. NÀr Cia sedan blev 14 Är anordnade Kerstin en studiecirkel i stallet.
â Mamma gick delen om sjukdomslĂ€ra för hĂ€star och jag valde delen som handlade om skoning. I och med det vĂ€cktes mitt intresse för hovslageri.
Tidigare hade de bara haft manliga hovslagare till sina hÀstar, men Kerstin blev en stor inspiration för Cia och hon bestÀmde sig redan dÄ för att bli hovslagare.
â Hon visade vĂ€gen, att man kan bĂ„de vara stallĂ€gare och hovslagare, jag tĂ€nker ofta pĂ„ henne och utan henne hade det inte blivit det hĂ€r yrkesvalet.
Den lilla Cia var retad och mobbad i skolan och hÀstarna blev hennes tillflykt.
â RödhĂ„rig, frĂ€knig och glasögon var ingen hit pĂ„ 70-talet. Jag sprang snabbt hem frĂ„n skolan. Men hĂ€starna har alltid varit en trygghet.
NÀr hon flyttade till Gotland 1989 blev hon den första kvinnliga hovslagaren pÄ ön.
â Det var tufft. Jag satt upp lappar i matbutiker, pĂ„ ridsportaffĂ€ren och en annons i tidningen. Det började med en kund i veckan.
Hon fick uppleva mycket motstÄnd i början och blev stÀndigt ifrÄgasatt.
â Jag var ung, jag var kvinna och fastlĂ€nning sĂ„ det tog tid att bygga upp förtroende. Jag blev bemött med en klapp pĂ„ huvudet och saker som att en man frĂ„gade om jag inte hade för lĂ„ngt skaft pĂ„ min hammare sĂ„ jag slog mig pĂ„ brösten.
Det tog tre Är innan Cia kunde leva pÄ att vara hovslagare pÄ Gotland, vilket var bra för att hinna bygga upp kroppen för det fysiska arbetet som det innebÀr att vara hovslagare. Men hon byggde Àven upp en vÀldigt stark psykisk styrka efter allt motstÄnd hon fick utstÄ.
â Jag utvecklade ett pannben, de Ă€ldre manliga kollegorna skickade besvĂ€rliga hĂ€star som de inte ville sko till mig. Det var ett sĂ€tt att testa mig för att se om den hĂ€r lilla tjejen klarade av de brĂ„kiga hĂ€starna. Jag tĂ€nkte att jag aldrig skulle ge mig sĂ„, de ska aldrig fĂ„ sĂ€ga att lilla gumman inte klarar av det hĂ€r. Det var med blod, svett och tĂ„rar och tĂ„lamod, jag skulle aldrig ge mig och jag skulle alltid Ă„ka dĂ€rifrĂ„n och fĂ„tt pĂ„ fyra skor pĂ„ hĂ€sten.
âSnacka om AffĂ€rslivâ Ă€r en podcast om jĂ€mstĂ€lldhet, ledarskap, livet och karriĂ€ren. HĂ€r lyfter vi fram Gotlands mest tongivande kvinnliga ledare och förebilder.
Podden Àr ett samarbete mellan Almi Gotland och Gotlands Media och finns att lyssna pÄ dÀr poddar finns.