Anette har gjort en mäktig karriärresa. Från pantsatt hus till Gasellprisvinnare.
Gasellpriset delas ut av tidningen Dagens Industri och ges för att uppmärksamma företags tillväxt. I kriterierna står det bland annat att företaget skall ha haft organisk ökning när det gäller omsättning, minst 10 anställda och en nettoomsättning över 10 miljoner kronor per år. Kriterier som alltså Primula svarar upp till.
Anette tackade dock först nej till priset. Hon var mitt uppe i sitt arbete när det ringde och hade då bara tankarna på jobbet.– Jag trodde det var en telefonförsäljare som ringde. Sen kollade jag upp numret och förstod att det var på riktigt, skrattar Anette.
Priset mottog hon på under en bankettmiddag i Eric Ericssonhallen där hon fick hon också fick träffa likasinnade:
– Det var kul att höra andra företagare med liknande berättelser. Man tror att man är ensam om sina problem och motgångar.
Vägen till Gasellpriset har varit långt ifrån spikrak och det har inte alltid varit en dans på rosor. Som t.ex. i början av 2019.
– Jag hade möte med en ny revisor som kollade igenom siffrorna, spände ögonen i mig och sa: Anette, ska du verkligen fortsätta med det här? Det blev krismöte med personalen, en del fick gå ner i arbetstid och bilar ställdes av, minns Anette.
Motgångar har dock alltid vänts men det har krävts hårt arbete.
– Jag har jobbat hur mycket som helst.
Under en period var det inte ovanligt att Anette tog hand om kontorsarbete i Slite hela dagen för att sedan åka till Visby och jobba fram till kl. 22.00 ute på fältet med besök hos kunder.
Anette på väg i en av företagets över 20 bilar.
Hon har inget direkt recept för sin framgång men har däremot två ledstjärnor hon jobbar efter, nämligen yrkesstolthet och arbetsglädje. Företagskulturen på Primula innebär att alla är ansvariga för en god arbetsmiljö.
– Jag tjatar hela tiden om detta. Alla måste bidra helt enkelt. Det gör också att alla får väldigt mycket tillbaka från varandra, från kunder och anhöriga. Det finns en god känsla här. Gnällspikar finner ingen gödning här så de slutar rätt snabbt, konstaterar Annette.
Idag är Anette 65 år men känner sig inte redo för att gå i pension än. Hon förklarar att hon både är i en utvecklings- och avvecklingsfas. Strukturen och organisationen görs om med målet att göra Anette lite mindre oumbärlig.
– Tanken är att jag skall backa lite. Jag har så otroligt duktiga medarbetare, både i ledningen och på fältet, berättar hon.
Anette i samtal med sin syster Annelie Rosander som också jobbar på Primula.
I nästa andetag pratar hon dock om hur företaget skall utvecklas.– Innan jag går i pension skulle jag vilja att Primula Hemtjänst kunde vara valbart på hela Gotland. Det gör ont i hjärtat att vi inte kan ta emot alla som vill välja oss. Vi ska vara så bra att folk ska stå i kö för att jobba här, avslutar Anette.