Meit Fohlin säger att föreningslivet utvecklat henne som människa.
Meit Fohlin flyttade redan som sexåring till Gotland tillsammans med sin mamma som under Meits första år kämpat med ett liv som ensamstående mamma samtidigt som hon arbetade och studerade till jurist.
– Mina minnen från barndomen är otroligt inriktade på starka kvinnor. Det var jag, mamma och mormor under en stor del av min barndom. Mamma var borta från Gotland i många år och vi bodde på platser där hon kunde jobba och plugga samtidigt. Men hon hade längtat efter att få flytta tillbaka.
När Meit och hennes mamma flyttade till Gotland blev den första adressen på Idholmen i Väskinde. Hennes mamma öppnade även tidigt en egen juristbyrå.
– Man kan tänka sig att det är tufft att göra det i dag som ensamstående mamma, men ännu tuffare på 70-talet. Det var ett mansdominerat yrke som hon valde.
Tidigt fick Meit ett stort intresse för hästar. Hon var ofta i stallet och i väg på olika hopptävlingar. Efter att hon gått ettan i gymnasiet började Meit fundera på om det kanske var möjligt att fullfölja sin gymnasieutbildning på ett annat vis.
– Jag längtade efter gymnasiet. Men det blev katastrof att gå där och ingen av mina drömmar blev uppfyllda. I stället övertygade jag alla i min omgivning att jag skulle få börja på Komvux och läsa in resterande del av gymnasiet och då kände jag mig även färdig med Gotland. Jag flyttade tillsammans med en kompis till Enköping där min hopptränare bodde, säger Meit och fortsätter:
– Jag hade med mig 2–3 hästar, jobbade extra med hoppning och läste sedan in gymnasiet ett halvår snabbare än vad mina kompisar gjorde. Det gavs mer ansvar till mig själv att klara av det och det blev min räddning.
Hon menar att tiden med hästarna betytt otroligt mycket för hennes utveckling.
– Jag fick tidigt lära mig att sätta någon annans bästa före mitt eget. Min mamma köpte också en hästgård och varje morgon skulle åtta hästar ut och in och det krävde en otrolig planering. Jag har även tävlat mycket i lag och varit en del av ungdomssektioner och arrangerat tävlingar. Det är föreningslivet som format mig till den politiker som jag är i dag.
Hennes väg in i politiken började när hon fick sitt första barn och samtidigt slutade med hästar.
– Jag fick barn när jag var 20 år och då började det med att man inte skulle laga mat på förskolorna och att det skulle centraliseras. Det var min första upprördhet som mamma och när jag sedan gick in i politiken var det för att jag slutade med hästar och skulle hitta något mer i mitt liv. Förutom att jag brinner för skolan har min drivkraft varit att förändra att vi lever i ett så otroligt ojämställt samhälle.
Meit menar att det är väldigt roligt och ansvarsfullt att arbeta som politiker på Gotland.
Hon har en autograf i hemmet från hennes politiska förebild – Olof Palme.
– Olof Palme hade verkligen ett driv för det ojämlika samhället och jag uppskattade verkligen hans tal och att man kunde nå så otroligt många med ord, säger Meit och fortsätter:
– Här lokalt var Brittis Benzler den första som jag landade hos. Hon var ordförande i barn- och utbildningsnämnden och jag var vice ordförande. Brittis var en otrolig förebild och lärde mig att förstå den lokala politiken och vilket hantverk det är.
Meit kommer fram till och med nästa mandatperiod att vara ordförande för regionstyrelsen. Hon säger att det finns flera frågor som blir viktiga.
– Vi är landets enda ö-region och landets minsta region. Kombinationen av att vi har särskilda utmaningar och att Sverige har en för dålig politik kopplat den utsatthet som Gotland faktiskt har är utmanande. Nu måste vi höja rösten kring Gotlandstrafiken och sedan har vi egentligen inte underlag att ha en sjukvård som andra regioner, men vi måste ha det för att vi är en ö.
