My Wrethagen föddes på Södersjukhuset i Stockholm – men flyttade till Gotland tillsammans med sin mamma när hon skulle börja förstaklass.
Tidigt fick hon känslan av att ön var en plats där hon verkligen kände sig lycklig. Det berättar hon i podden ”Snacka om affärsliv” som är ett samarbete mellan Almi Gotland och Gotlands Media.
Redan som 12-åring började My arbeta som gycklare och underhöll middagsgäster på krogen Clematis som låg på Strandgatan i Visby. Under åren som följde fortsatte hon att jobba inom krogbranschen.
– Det gav mig en identitet och samhörighet, säger hon i podden.
Efter gymnasiet reste hon en del och jobbade hemma på somrarna på Gotland. Till sist beslutade hon sig för att det var dags att plugga – det skulle visa sig att det blev Göteborg och en utbildning till civilekonom. Där blev hon kvar i några år innan hon och hennes dåvarande man, vars föräldrar ägde Grå Gåsen i Burgsvik, fick chansen att driva restaurangen där.
De skiljde sig sedan och My valde att ta ett jobb i Göteborg. Men det blev bara fem månader där innan hon fick ett samtal från Stelors dåvarande ägare, Karin Cedergren, som frågade om hon kunde tänka sig att komma till Västergarn och jobba.
– Jag och min bästa kompis Emmelie som varit i New York flyttade hem en sommar och bodde bakom Stelor och tänkte att vi skulle göra en sista Gotlandssommar ihop. Därefter kom jag och Karin överens om att jag skulle komma hem på somrarna och hjälpa till, säger My.
Hon fick ett nytt jobb i Göteborg och samtidigt blev hon och hennes nya kille Linus gravida. Men deras första gemensamma barn, Mika, dog 45 minuter efter födseln.
– Det var obeskrivligt jävla jobbigt. Det var en bråddjup sorg och går knappt att beskriva hur det var. Då började vi tänka på lite andra saker, hur vill man leva och vad är egentligen viktigt? Efter det började jag fundera, jag har alltid tänkt på att återvända. Men behovet blev starkare efter det.
Tre månader efter Mikas död lyckades paret bli gravida igen och under samma period kom frågan om paret ville köpa Stelor.
– Det såg ganska mörkt ut ett tag och alla banker sa nej. Men som tur är finns det lokala banker, jag vågade dock inte förhandla om räntan. Så vi tog det vi fick och jag gick hem till Linus och berättade att vi måste få ihop 42 000 kronor till ränta och amorteringar. Vi har gått igenom de här jättejobbiga grejerna och tänkte lite ”Vad är det värsta som kan hända?”.
Stelor bygger de nu för att ge sina barn, två gemensamma och Linus dotter, en uppväxt som de själva skulle vilja haft.
– Drivkraften är att få äga en fastighet, varken jag eller Linus kommer ärva några fastigheter och vi vill att våra barn ska kunna springa runt på gräsmattorna, säger hon.
I podden får du lyssna mer på hur My tänker kring karriär, livet, Stelor och ett hållbart företagande.
– Karriären är inte det som definierar mig som människa. Min mamma har alltid sagt att allt är möjligt och det finns ingen ursäkt att du inte kan göra det. Men hon har jobbat mycket socialt och solidaritet är viktigt. Det är inte viktigt vad man jobbar med eller att man har mycket pengar, utan mer att man ska vara en medmänniska.