Buss-Berta var Sveriges första kvinnliga busschaufför

Berta Persson var landets första kvinnliga busschaufför i linjetrafik. Buss-Berta körde sträckan Kappelshamn - Visby.
Hon var också åttabarnsmor och drev senare pensionat.

27 juli 2010 04:00
Banbrytande kan gotländskor vara på många olika sätt. Berta Persson rattade bussen mellan Kappelshamn och Visby under åren 1927 - 1934 och var enligt tidskriften Motor "en verklig kraftkvinna".
Berta föddes i Hallgårds, Bara, 11 augusti 1893, äldst av fyra syskon. Pappa var Petter Albert Pettersson (Myrman), båtsman och snickare och mamma Anna Katarina Amanda Fohlin, från Lilla Ryftes i Fole.
Berta blev så småningom piga på Simunde i Bara. En av sönerna där var Wilhelm, som hon gifte sig med. Wilhelm startade kvarn- och sågrörelse och det unga paret flyttade in ovanför sågen.
Så blev busslinjen Kappelshamn - Visby till salu och makarna beslöt starta åkeri. De finansierade företaget, som också omfattade lastbils- och taxitrafik, med pengarna de fick när de sålde gården med djur i Bara.
Familjen, nu med sex överlevande barn, hyrde in sig i en tvårummare i Kappelshamn och det blev Bertas uppgift att köra bussen.
Ingeborg Lingegård har skrivit om Buss-Berta sedan hon intervjuat några av hennes barn.

Många hållplatser
Bussen gick enligt tidtabell, med start i Kappelshamn på morgonen, många var hållplatserna in till Österport. Berta fick ofta stanna vid grindarna när någon stod och viftade.
Busschauffören hade en social uppgift som den som kunde uträtta ärenden av alla de slag. Folk skickade med sina motböcker för att Berta skulle handla sprit. Spritvarubolaget låg på Stora torget, så hon fick köra bussen via Hästgatan och Smittens backe, som var dubbelriktad.
Folk kom också med recept som skulle tas ut på apoteket, hon skulle transportera hem tårtor i runda trälådor till kalas, mat och andra dagligvaror.

Goda minne
En av hennes uppgifter blev också att omsätta växlar åt folk. Då gällde det att komma ihåg på hur många månader de skulle omsättas. Hon hade stor hjälp av sitt goda minne.
Berta fick också åka med bud mellan gårdar och tuta vid grindarna. Det var ju få människor som hade telefon på den tiden.
Vägen var en smal och krokig grusväg. På vintern var den hal, det fanns ju inga dubbdäck och ibland fick hon skotta sig fram.
Trots att hon skötte busstrafiken utan anmärkningar möttes hon förstås av fördomar, kvinnor ska inte köra buss. Berta och hennes man hade skaffat körkort 1925, men när Berta skulle ta busskort blev det knepigt. Besiktningsmannen gillade inte kvinnor bakom ratten och underkände hennes körning två gånger.

Körde prickfritt
Tredje gången hon skulle köra upp, har Berta Perssons barn berättat, tog hon med sig några manliga busschaufförer som passagerare. Då blev besiktningsmannen tvungen att godkänna henne, eftersom hon körde helt prickfritt.
Den första bussen hon körde i linjetrafik var en gammal Chevrolet för fjorton passagerare, den fick köras i högst 20 kilometer i timmen. 1931 höjdes hastigheten till 30 kilometer och Perssons köpte en Volvo. Efter 1934 togs trafiken över av Gotlands järnväg.
Berta Persson hade fött sju barn och fick ännu ett under bussperioden. Förutom jobbet som busschaufför skötte hon förstås barnen och hemmet. Vatten inomhus fanns inte så Berta tvättade utomhus.

Pensionatsrörelse
Den stora familjen fick till slut möjlighet att hyra en villa. Där rustade Berta upp trädgården och startade pensionatsrörelse. Hon lagade mat och bakade, men hade svårt att ta betalt, ofta fick gästerna ännu en kaka eller påtår gratis.
Under kriget blev det svårt att bedriva persontrafik, så maken Wilhelm tog tjänst vid Bungenäs kalkbrott. 1948 köpte familjen en egen villa i Bunge.
Bertha blev förstås engagerad igen, i lottarörelsen, Röda Korset och husmodersföreningen i Fårösund. Ofta var hon anlitad som kokarmor i trakten.
Hon fick så småningom kärlkramp i hjärtat och avled 1961. Då var hon 68 år gammal.

Så jobbar vi med nyheter