På den tiden då nyhetsredaktionen låg ett steg från sätteriet och golvet skakade när tryckpressen gick igång, då började Ola Sollerman arbeta som reporter på Gotlänningen.
Nu ser GT:s redaktion ut som vilket kontorslandskap som helst. Doften av trycksvärta och dunket av tryckpressen under fötterna är bytt mot automatkaffe-doft och en kakofoni av mobilsignaler och Ola skriver regelbundet sin minnekrönika i GT.
Ola Sollerman har varit med under dessa omvälvande år:
– Mycket har förändrats under mina år. Journalisternas roll är annorlunda nu. Det kunde hända att vi blev uppskickade till klädvaruhuset Julia Hultgren när de skyltade om i sina skyltfönster. Och det var inget granskande reportage vi förväntades göra, om vi säger så. Jag var till exempel på middag med bilhandlare Holger Sundström när han fick hem en ny Opel-modell, och dagen efter var jag där igen, och skrev om den. Det är otänkbart nu, berättar Ola Sollerman.
Men visst, det förekom granskande journalistik förr i tiden också. Gustaf Christernin var redaktör för Wisby tidning och Wisby Argus på 1820-talet och han var den första grävande journalisten på Gotland, säger Ola Sollerman.
– Han var tuff mot myndigheter och överheten, och verkligen granskande. Han åkte på det ena tryckfrihetsmålet efter det andra. För det mesta friades han, men till slut åkte han dit på dryga böter som knäckte honom faktiskt.
Du själv då?
– Jag var mycket snällare och mer undergiven i början, och man diskuterade inget om granskande journalistik eller tryckfrihet på redaktionen förr. Det dröjde länge innan jag vågade ställa mig upp och ställa några tuffa frågor. Men det är klart, jag har ju alltid varit snäll.